Orättvisan har blivit påtaglig, går inte längre att blunda för och på radion diskuterar filosofer kring huruvida det är en plikt att agera som medmänniska.
När människor och samhälle famlar finns det andra som agerar. Studieförbundet Sensus är en aktör, EFS en annan. Tillsammans med Ett Luleå för alla och Norrbottensteatern med skådespelaren Sven Wollter i spetsen slår man under en kväll ihop sina påsar för att samla in pengar till det första numret av de hemlösas tidning Dik Manusch, ett romskt uttryck som betyder ”se människan”. Ett första nummer har redan tryckts i Skellefteå, nu ska gemensamma krafter se till att det blir en tidning i Luleå och Norrbotten också.
Sven Wollter inleder med en praktfull entré som Cyrano de Bergerac, sjungande My way. Vid flygeln sitter Bengt Ernryd, närmast en institution som teatermusiker i Sverige, med mängder av produktioner bakom sig (han gjorde bland annat musiken till kultserien Fem myror är fler än fyra elefanter).
Tillsammans har han och Sven Wollter genomfört en liknande kväll i Norrköping och nu blandar de och ger av vad huset och kontaktnätet bjuder. Och det är inte lite. Accordeonisten Görel Särs spelar Czardas av Monti och ackompanjerar bland annat Per Andersson och Karin Paulin i Olle Adolphsons ljuvliga Karlsson evig vår. Därmed är ribban lagd för denna kväll som kommer att gå i innerlighetens och enkelhetens tecken. Alla artister samlade på scenen, ledsagade av en avslappnad Sven Wollter som pratar fram programmet och drar en och annan historia.
Magikern och illusionisten Peter Varg trollar oss förvirrade och Per Andersson debuterar som auktionsutropare för konstbilder skapade av Ehrling Johansson och Mats Risberg. Bland annat, numren denna kväll blir många.
Hela tiden med känslan av att vi befinner oss i ett hemtrevligt kök, långt från den kyliga hemlösheten.