Teater
After Work – Alla fester vi missat
Regiöga: Mats Pontén
Medverkande: Jonas Hellman Driessen, Kristine Gulbrandsen, Tomas Isacsson, Therése Lindberg, Karin Paulin, Maria Pontén och Anna Wedin.
Norrbottensteatern, onsdag 9 juni
Norrbottensteatern premiärvisade ”After Work” en ”feel-good show” så nära en krogshow man kan komma. Och – gissar jag – ganska raskt tillyxad vilket imponerar och förstås bygger på den eminenta musikaliska förmåga och tradition som teatern har som sitt adelsmärke.
Det var avspänt och nyfiket. Lite som när en klass upptäcker varandra efter ett långt dåsigt sommarlov. Det började i djupaste moll med Chopins pianosonat, här som begravningsmarsch för bleckblås med snitsigt instoppade små falska toner. Och inledningsvis låg pandemin och det gångna ”skitåret” i fokus. Alla gnällde lustfyllt ikapp. Det gamla måste kräkas ut innan det nya kan ta plats. Och föreställningen lekte stundvis elegant med skådespelarnas egen ringrostighet precis som vi i publiken var taffligt ovana vid hur och när vi skulle applådera. Men det tog sig. Från mörkret stiga vi mot ljuset och det klingade alltmer i dur och vi gav sjuttsingen i hur man applåderar. Vi bara applåderade!
Flera av numren gladde. Kristin Gulbrandsen gav järnet i ”It takes two” – den gamla Marvin Gaye/Kim Weston dängan i ett uppstudsigt och rappt Motown-medley som inleddes med Jackie Wilsons ”Higher and Higher”. Kaxigt och svängigt. Maria Pontén och Therése Lindberg sjöng fin stämsång, Jonas Hellman Driessen öste på som värsta Charlie Watts på trummor, Tomas Isacsson stod inte helt oväntat för finliret och Anna Wedin, ny i ensemblen, på bas och sång. Lägg därtill Karin Paulins smeksamt jazziga alt som grädde på … nej, som en lagom kyld Fino till den läckra tapastallrik som ingår i biljetten.
Sångnumren i det timslånga programmet varvades med små instoppade sketcher i humorns tecken. En finurlig kortversion av Hamlet slog till och med Illustrerade klassiker i effektiv kurvtagning. Andra nummer föll till golvet. Och det får bli min enda invändning, när man i en lättsam krogshow ska bryta av och tona ner till en stunds allvar – då måste de numren ha en konstnärlig höjd långt ovan de ibland klämkäcka funderingar som bjöds. Länet vimlar ju av begåvade skriftställare. Sen är det förstås aja-baja att förklara poängen i ett humorinslag. En dödssynd men lätt att ta väck till kommande föreställningar.
En trivsam bagatell i sommarnattens leende längtan. Och som vi vet; Musik ska byggas utav glädje/av glädje bygger man musik. Och här gav Norrbottensteatern full valuta.