Det råa liksom det mest intima tar plats i Lule Stassteaters uppsättning av "Gillar du porr?"
Teater
Lule Stassteater
Gillar du porr?
Manus: Klas Abrahamsson
Regi: Astrid Tägt
Medverkande: Annika Forslund Rimbléus och Albin Grenholm
Producent: Elin Kristianssen
Premiär på Residensskolan i Luleå 22 april 2022
Med ett precist och pinfärskt språk som inte väjer för branschens vokabulär där såväl det råa som det mest intima tar plats. Lule Stassteater har premiär på ”Gillar du porr?” på Residensskolan i Luleå. En vårturné väntar i länets högstadie- och gymnasieskolor.
Och det märks att det ändå rört sig lite på genusfronten när pjäsens kvinnliga skådespelare, Annika Forslund Rimbléus, tar initiativet när hon frågar om de ska passa på att knulla. Ett provocerande skämt eller ej – ordväxlingen är raskt igång när hon börjar med att bejaka porren medan Albin Grenholm som den mer mjuka man han spelar, förläget skrattar för att omedelbart inta den närmast obligatoriska positionen med att peka på porrindustrins kvinnoförnedrande och förtryckande av det kvinnliga könet. Ett förhållningssätt som genast problematiseras.
Temat porr vrids och vänds på, så att säga ut och in och fram och bak, under pjäsens knappa timme. Dramatikern Klas Abrahamssons manus är sinnrikt hopskruvat och fyllt av både de gängse schablonerna och överraskande turneringar. Och regissören Astrid Tägt har mejslat fram en friskt aktuell och skarpt utmanande föreställning. Tankarna for iväg till en Strindberg i högform i en könens och hjärnornas närkamp med rejäla smällar. En formlig guldgruva för en lärare att efteråt ta klassen vidare in i människoblivandets alla fallgropar utifrån sex som lust och makt i de könsroller vi har att spela.
En gammal envis klyscha säger ju att killar tänker på sex var sjunde sekund. Naturligtvis överdrivet men att killar fantiserar mer kring sex än tjejer är oomtvistat. Men är det en frukt av våra gener eller beror det på att vi lever i en sexualiserad värld där kvinnokroppen ständigt objektifieras – det tål att diskuteras. Att tjejer inte lika lätt kan ta för sig – bejaka! – sitt sexuella jag är naturligtvis i botten en djup orättvisa. Mannens dominans och självklara rätt där – som för övrigt på de flesta andra håll i samhället – är om inte skrivet i sten så svårt att ändra på. Men utan att avslöja det eleganta slutet så kändes den avslutande durtonen uppfriskande.
Hur var då skådespeleriet? Jo, det var bra. Bitvis formidabelt. Bägge bemästrade ett naturalistiskt spel och lyckades förena det tuffa utan att bli fyrkantigt med det mjuka utan att bli mesigt. Lycklig den klass som får chans att skåda detta.