Recension
Finland på 40-talet. Vinterkriget övergick i Fortsättningskriget och Anna Takanen berättar om ”dagar då livet förlorar mot döden”. När bomberna slutat falla återstod ett Finland i misär. 80 000 barn skickades över gränsen för att undkomma krig, sjukdom och svält. Anna Takanens far Timo var ett av dessa barn. Hans mor Sara höll emot in i det längsta men när sonen låg för döden i lunginflammation skickade hon honom till Sverige för att han skulle kunna få vård. Det var början på ett livslångt sår.
”Sörjen som blev” är baserad på Anna Takanens bok med samma namn. Med en avskalad scendekor och ackompanjerad av Harri Kuusijärvi på dragspel berör Anna Takanen såren som löper genom flera generationer, en berättelse som sträcker sig som ett rött garn av sorg, skam, tystnad och blod. Med humorn som kamrat berättar hon om fadern Timo, om farmodern Sara och om farbrodern Levi. Hon berättar också om sig själv, om längtan efter ett land där man bara är besökare och om rasismen som slår som en knytnäve mot en 7-årig flickas självkänsla. ”Finskan ska glömmas, det finska ska gömmas”, en devis som ekar från föräldrar till barn i ett Sverige vars humanitära hjälp villkorades med klassförakt och etno-nationalism.
Anna Takanen är en engagerad berättare och är bra på att växla mellan humor med hjärtskärande sorg. På ett pedagogiskt sätt hittar hon vägar att berätta om den komplexa relationen mellan att berövas ett hem och påtvingas ett nytt, en situation där alla vill väl men där alla förlorar något på vägen. Barn, föräldrar, fosterföräldrar, alla blir de deltagare i en tragedi där innerlig kärlek och goda avsikter går hand i hand med historiens smärta. I detta berättarlandskap frodas Harri Kuusijärvis dragspel och agerar som en brygga mellan Sverige och Finland. Med sin dansanta och samtidigt melankoliska ton är det både uppslitande och försonande, skalpell och plåster på samma gång.
”Sörjen som blev” är en avskalad berättelse med stort innehåll, lätt att ta till sig och ömmande framförd. Anna Takanen ger med sin personliga berättelse röst åt en generation finska krigsbarn vars berättelser alltför många har försökt glömma. Historien upprepar sig. Tusentals krigsbarn har sedan dess växt upp och fortsätter att växa upp i Sverige, från Bosnien, Somalia, Syrien och Afghanistan. Skammen och tystnaden fortlever. Det krävs fler berättare som Anna Takanen.