Teater
Jag springer
av: Line Mørkeby i översättning av Daniel Rylander
Inspirerad av: Anders Legarth Schmidts blogg med samma namn.
Regi: Jonas Hellman Driessen
Medverkande: Maja Runeberg
Scenografi och kostym: Mona Knutsdotter
Belysningsmästare: Mikael Söderstjerna
Ljuddesign/ljudteknik: Arnaud Spicq
Mask: Gemila Löfgren Roberts
Norrbottensteatern, Luleå. 29 april
Det är en otrolig prestation att berätta den här historien. När döden inträffar tar den någon ifrån dig och livet kommer så till sin spets. Gäller det ett barn, eller är ett oväntat dödsfall, kan det du är med om vara övermäktigt att formulera. Det är inte säkert att du känner marken, eller din kropp.
Ur detta skrivs ”Jag springer”. Danska Line Mørkebys monolog bygger på en blogg av Anders Legarth Schmidt. Sex år gammal dör hans dotter Ellen i leukemi. Han började då att springa och blogga. Ur dessa inlägg, skrivna i realtid under sorgen, har Mørkeby byggt sin pjäs.
”Jag springer” börjar dag noll. Det är den dag Ellen slutar andas och inte längre är. Samma dag börjar också hennes mamma att springa. Och berätta historien.
Mørkeby växlar mellan nuet som ryckvis tickar mot dag 365 och vidare, men också bakåt från innan sjukdomen och från sjukdomens sista dagar fram mot dag noll. Allt medan mamma springer och springer för att komma undan, för att komma nära, för att ha kontroll. Fonden byter färg efter hennes känslor. Oftast kallt blå, Ellens sjukdom är gulgrön och döden grå. Siffror projiceras på duken och hjälper till att placera berättelsen i tiden.
Det är en otrolig prestation av Maja Runeberg att framföra Mørkebys fantastiska text. Under hela föreställningen springer hon på ett löpband. Talar, flåsar och sjunger med ett ansikte som växlar närmast sömlöst mellan plåga, vanvett, värme, sorg, skuld och kärlek. Jonas Hellman Driessens regi är varsam. Resultatet av samarbetet är andlöst att ta del av.
Med återkommande omtag av olika fraser och tankefragment, är ”Jag springer” närmast ett kväde om den sorg som nästan inte går att erkänna att den finns. Den som vanställer tanke och liv.
Det handlar om vad Ellens mamma, den levande dottern Alice och maken Anders gör av sina känslor när sjukdomen är ett faktum, när 50-50-chanserna tagit slut och respiratorns på föräldrarnas begäran stängs av. Ellens behöver inte lida mer. Mamman placerar henne bortom regnbågen.
”Jag springer” är människans berättelse. Det är en otrolig prestation att berätta den så som Maja Runeberg gör. Det kan också vara en prestation att se den. Utmana dig.