"Allra käraste syster" är ett underbart allkonstverk

Kulturredaktör Eva Åström ser premiären av "Allra käraste syster" med två skolklasser på Norrbottensteatern och får en underbart inkluderande teaterupplevelse där publiken har en huvudroll att spela.

Astrid Lindgrens berättelse "Allra käraste syster" är i Norrbottensteaterns uppsättning ett visuellt allkonstverk där rörelser periodvis får berätta mer än ord.

Astrid Lindgrens berättelse "Allra käraste syster" är i Norrbottensteaterns uppsättning ett visuellt allkonstverk där rörelser periodvis får berätta mer än ord.

Foto: Magnus Stenberg

Teater2023-02-24 15:36
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Allra käraste syster

Av Astrid Lindgren
Manus: Jonna Nordenskiöld

Regi: Therése Lindberg

Medverkande: Françoise Fournier och Mia Blomberg

Scenografi och kostym: Mona Blombäck
Mask/peruk: Gemila Löfgren Roberts
Kompositör: Tomas Isacsson

Ljus: Calle Mårtensson
Ljud: Urban Wirén

Norrbottensteatern fredag 24 februari, klockan 12

Premiären av Astrid Lindgrens saga "Allra käraste syster" på Norrbottensteatern utvecklas under föreställningens gång till en riktig happening. En glad happening ska sägas där leken blandas med allvar i denna mycket lyckade gestaltning av en doldis i den älskade barnboksförfattarens bokutgivning.

Berättelsen om 7 år gamla Barbro som i avsaknad av uppmärksamhet från sina föräldrar dyker ned i hålet bakom rosenbusken Salikon för att umgås med sin "Allra käraste syster" Ylva-Li har en ton som går rätt in i hjärtat. Ett allkonstverk där text, regi, ljus, ljud, musik, scenografi och skådespelarnas gestaltning sammanfogas till en helhetsupplevelse för hela känsloregistret.

Inte minst inkluderingen av publiken är ett genidrag som ger föreställningen en helt ny dimension, bemästrad med elegans av skådespelarna Françoise Fournier och Mia Blomberg. Det skapar en lekfullhet, mitt i allvaret, där barnen själva får vara med på resan ned till den Gyllene Salen där Ylva-Li är drottning. Det ropas kommentarer. Det klappas i händerna. Det ges råd och inte minst dansas det loss i discokulornas ljus. Kort sagt. Med väl avvägda tempoväxlingar mellan det glada, sorgliga, läskiga och obehagliga är detta en riktig teaterpärla för familjen.