Texterna på One directions nya skiva är inte de djupaste på den här sidan pophistorien. Men det är inte heller syftet med pojkbandspop. Syftet är identifikation, känslor och starka melodier. Allt det där finns på Midnight memories.
Möjligen är det ett lite mognare pojkband som har spottat ur sig den här skivan tillsammans med ett stort antal låtskrivare. Det märks till exempel i smaskiga balladen Story of my life, som är Coldplay-light och riktigt jäkla bra.
Sämst är det när det blir som tuggummipoppigast, som i Diana som är närmast irriterande glättig. Midnight memories är också ett lite pinsamt I love rock n' roll-försök som man lika gärna hade kunnat vara utan. De två låtarna illustrerar spretigheten på det här albumet, men över lag handlar det om klart godkänd kvalitetspop.
Bästa låt: Story of my life.