Man måste respektera Ulf Lundell för att han gör precis som han vill. För att han ger ut Trunk bara ett drygt år efter mastiga dubbeln Rent förbannat trots att marknaden förmodligen är mättad. För att han är politisk som få artister på samma nivå. För att han gör en jazzig ökenrocklåt som El Perro och för att han i Gå på tvärs beordrar sitt band att spela Smoke on the water-riffet i fyra minuter.
Allt det här gör dock att det i längden blir en aning ansträngande att lyssna på honom, trots att låtar som Vi är inte arbetslösa och När vi var kungar är bättre än det mesta Bruce Springsteen gjort de senaste 15 åren.
Lyckligtvis innehåller Trunk också en rad urstarka ballader som Kom hem igen, Som en fyr i natten och framförallt 63 i november. Blir man inte berörd av den sistnämnda, en drygt sju minuter lång skildring av livet och åldrandet, har man förmodligen inget hjärta i kroppen.