Anette Nyström är en av få balanserade karaktärer i "Småstadsliv" där en kväll på Tonys bar urartar.
Någon skriker Luleå Hockey, lördagsglada herrar står och dansar till intromusiken och ett hav av armar svajar till "Dagny". Allt hade varit som vanligt om det inte vore för att vi befann oss i Luleås finaste konsertlokal, där tystnad och stel stämning är trogna gäster.
Redan i baren utanför Stora salen är känslan att det går åt ovanligt många starkbärs denna kväll och de högljudda ropen mellan stolsraderna bekräftar att det är pubafton och ingen fin föreställning som väntar.
Anledningen till denna historiska förvandling är gästande "Småstadsliv". Teatergruppen, som började som ett skämt på Christer krog i Bollnäs och blev ett Youtube-fenomen, har en trogen skara fans och för den som inte känner till dem måste kvällen ha kommit som en chock.
Men för följarna som lärt sig att älska Agnetas tantsnusk, Ingemar Anderssons aptit för "pruttare" och Örjan Bengtsforsts bredbenta koben är "Småstadsliv går på krogen 2.0" en fest. "Småstadsliv" är inte för alla, men för vissa är det allt.
Publiken älskade vad de fick se på scenen och hängde med i allt från allsång till handklappningar.
Ingemar Andersson är den populäraste karaktären i "Småstadsliv" av publikens jubel att döma.
Sketcherna på scenen kretsar kring Tonys bar, en byakrog där det ena originalet efter det andra vandrar in med munnarna fulla av grova snuskskämt. Agneta snackar gubbskinn, bortamatch i Boden och tappad kontakt med sina långa bröst. Åldringen Sölve minns swingersträffar och berättar om sin piercade röv. Långtidssjukskrivne Ingemar minns inte gårdagen och konfronteras med sin webbhistorik.
Publiken garvar högljutt, skriker ut kommentarer och sjunger utan att någon bett om det. För säkerhets skull agerar dansbandslegendaren Tony Ljungström trubadur och triggar igång allsång och klapp i otakt mellan Christer Johanssons klädbyten (JA han kör "Proud Mary", "Leende guldbruna ögon" och "Inget stoppar oss nu").
Kulturens hus förvandlades till en vild pubafton när "Småstadsliv går på krogen 2.0" skapade fest på scenen och i publiken.
Alla medverkande bor i Alfta, mellan Edsbyn och Bollnäs, men trots att det är 69 mil bort är känslan att karaktärerna är hämtade från närmaste by.
Hjärnan bakom allt och personen bakom de populära karaktärerna, Christer Johansson, har kallat det för "ett slags upphottat folklustspel" men personligheterna hade passat in i vilken lokalrevy som helst. Det är ett jämnt klagande över vardagliga fenomen och fokus på sådant som sker mellan benen eller rinner ner i strupen.
Gubben Sölve och bartendern Tony.
Vid flera tillfällen bryter skådespelarna ihop på scenen, här är det Anette Nyström som inte kan hålla sig när Christer Johansson agerar Örjan.
Hela upplägget är genialiskt utformat. Formatet pubafton är precis vad publiken är här för och samspelet med scen och åskådare är nästan perfekt. Agneta hänger ut en Piteåbo i publiken "med huvvet upp och ner" och "lilla kåtskåpet Morgana Savann från Arjeplog" får höra att hon är deppig för att hennes hår ligger platt ("som om hon kom direkt från Kalix"). Dessutom snackas det så klart både hockey och fula Skellefteåbor.
Det blir inte sämre av att skådespelarna ständigt bryter ihop på scenen och påpekar när de säger fel. Jägaren Örjan baserar till och med en hel sketch på att hans kompis "Skalman" avfyrar hagelbössan vid fel tillfälle i manus. Naturligtvis är det medvetet men samtidigt väldigt effektfullt.
Det blir som det blir på en pubafton. Det är fest på scenen och i publiken, egentligen saknas bara rallarslaggis och ogenerat hångel bland stolsraderna. Men det ska vi låta vara osagt.
Det "lilla kåtskåpet Morgana Savann från Arjeplog".
Tony Ljungström personifierade trubaduren och bjöd naturligtvis på Creedence.