PSYKADELISK SYNTHPUNK
JULIAN CASABLANCAS + THE VOIDZ
Tyranny
(Cult Records/Playground)
Betyg: 3
The Strokes-sångaren Julian Casablancas solodebut Phrazes for the young från 2009 är en underskattad pärla fylld av varma retrofuturistiska syntar och starka låtar.
Tyranny, Casablancas första skiva med nya kompbandet The Voidz, är något helt annat. Oftast handlar det om extremt stökiga och relativt psykedeliska ljudattacker som i ärlighetens namn är ganska jobbiga att lyssna på. Första singeln, Human sadness, är till exempel elva minuter lång och innehåller allt från gitarrdueller till lågmälda elorglar.
Det är coolt men ansträngande.
Som vanligt går det dock inte att bortse från Julian Casablancas enastående melodikänsla. Johan Von Bronx, Crunch punch, Dare I care och Where no eagles fly hade alla kunnat vara bra The Strokes-låtar om de klätts i en lite annorlunda kostym. Nu är alltihop lite för svårlyssnat för att vara riktigt engagerande.
Linus Brännström TT
POP/COUNTRY
SOPHIE ZELMANI
Everywhere
(Oh Dear Recordings)
Betyg: 2
På Sophie Zelmanis tionde album sedan debuten för tjugo år sedan är allt sig likt. Precis sig likt. Med ständige följeslagaren Lars Halapi vid sin sida är Elsewhere varsam, viskande pop framförd med yrkesmässig stolthet. Men skivan får nog finna sig i att bli 2014 års Norah Jones-alibi: det är omöjligt att lyssna på den utan att se glosan "HÖSTMYS" blixtra för ögonen. Försiktigheten och varsamheten, som är Zelmanis signum, blir till slut nästan provocerande. Även om man inser att det är som att bli arg på ett för gulligt barn.
Sara Haldert TT
POP
TOVE LO
Queen of the clouds
(Universal Music)
Betyg: 3
Lite i skymundan har Tove Lo blivit en av Sveriges största popexporter tack vare hitsingeln Habits (Stay high) som ligger högt på listorna i bland annat USA just nu. Det här albumet är väldigt ambitiöst i en tid då albumet spelar allt mindre roll. Plattan är uppdelad i tre delar The sex, the love och the pain – gissningsvis livscykeln för ett ganska så destruktivt förhållande.
Texterna överraskar också med en uppriktighet som känns äkta. Låtmässigt är det välskrivet och kompetent med ett par hits. Jag kan gissa att Got love, My gun och Like em young kan bli stora hits.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att plattan är något av en besvikelse. Här finns en handfull bra låtar, men den omedelbara känslan är att det här inte är skivan som gör Tove Lo till världsstjärna på riktigt. Det är den för svag för.
Mikael Forsell TT
POP
PERFUME GENIUS
Too bright
(Matador/Playground)
Betyg: 4
Det är onödigt att krångla till det. Mike Hadreas två tidigare skivor som Perfume Genius har vunnit på sina lågmälda och enkla men samtidigt storslagna låtar. Nya Too bright är överlag mer orkestrerad och snyggare producerad och som ett led i det tyvärr också lite mer ointressant.
Singeln Queen blir till exempel nästan osmaklig på grund av ett äckligt arrangemang.
Men det går att ha överseende med sådant när tonvikten trots allt ligger på effektiva och smärtsamma pianoballader – I decline, No good, Don't let them in, All along och titelspåret är alla bland det finaste som släppts i år.
Vissa formexperiment fungerar också – det är svårt att inte falla för Longpig som låter som om Bon Iver hade gjort soundtracket till Nicolas Winding Refns Drive.
Linus Brännström TT
POP
LEONARD COHEN
Popular problems
(Sony music)
Betyg: 4
Musikern och poeten Leonard Cohen fortsätter karva ut sitt eget utrymme i gränslandet mellan litteratur och musik på sitt trettonde album Popular problems. De nio spåren träder sömlöst in i den ljudbild som präglat Cohens 2000-talsproduktion. Den kanadensiska maestron firade nyligen sin 80-årsdag, och tycks ha övergett varje tillstymmelse till förnyelse. Popular problems skiljer sig egentligen inte oerhört från Various positions eller I'm your man, med undantag från att de albumens mossiga 80-talsproduktion bytts ut mot en lika mossig kontemporär motsvarighet.
Det borde inte fungera, ändå lyckas Cohen på nytt flytta in lyssnaren i en närmast sakral stämning med sin karaktäristiska kombination av soulkörer, orglar och hesa basstämmor. Leonard Cohen behärskar sin roll som populärmusikens åldrande gentleman till fullo, hantverksskickligheten och det i vanlig ordning utsökta textförfattandet saknar motsvarighet. Popular problems är ett lika elegant som stämningsfullt album, en omsorgsfullt sammansatt helhet fri från ängslighet.
Joachim Sundell TT
JAZZ
TONY BENNETT & LADY GAGA
Cheek to cheek
(Universal)
Betyg: 3
Lady Gaga har en underbar jazzröst, det förstod vi när hon var en av gästartisterna på Tony Bennetts platta "Duets II" 2011, ett samarbete som ledde till att den till synes omaka duon blev bästisar. Det spåret, The lady is a tramp, finns också med när de två stjärnorna nu ger ut en gemensam skiva.
Överraskningarna uteblir. Nu vet vi redan att Gaga kan växla friskt mellan Red One och Duke Ellington – med den äran. Och Bennett är ju Bennett. Sjukt stabil och sammetslen, sådär som han varit sedan 1950-talet. Tillsammans gör de ett gäng klassiker som låter som… Klassiker. Det hela är tidlöst och trevligt, lagom svängigt. Men Cheek to cheek tillför egentligen ingenting.
Therese Lindström TT