POP
TAYLOR SWIFT
"1989"
(Big Machine/Universal Music)
Betyg: 4
Bästa låt: "The new romantics"
Countryvärlden är en hård skola när det gäller låtskrivandet. Det duger inte med "She loves you, yeah yeah", man måste kunna berätta små historier om hjärta och smärta på drygt tre minuter. Det har Taylor Swift alltid varit förbluffande bra på. Från första början.
När hon nu tar steget fullt ut över från countryn till den gitarrdrivna popen har hon med sig förmågan att nysta små garn av berättelser som känns privata och allmängiltiga på samma gång. Sjunger hon om Harry Styles i "Out of the woods"? Handlar "Wonderland" om John Mayer?
Och detta till små pärlor av popmusik som till mer än hälften är skapade av Max Martin och hans vapendragare Shellback. Det låter modernt och samtidigt inte ett dugg publikfriande. Det är modern gitarrdriven hitlistepop – en genre som borde vara död. Men Taylor Swift återuppväcker den. Och levererar åtminstone fem tänkbara framtida listettor.
Fram träder en självsäker artist med stor integritet och hela skivindustrins framtid på sina axlar – enligt branschpressen.
Den här skivan bara ska sälja i flera miljoner exemplar. Jag tror hon fixar det.
Mikael Forsell/TT
mikael.forsell@tt.se
HIPHOP
LOOPTROOP ROCKERS
"Naked swedes"
(DVSG/Sony)
Betyg: 2
Bästa låt: "Naked swedes"
När gick Looptroop från att vara Sveriges överlägset bästa hiphopgrupp till att bli mediokra? Efterforskningar visar att det var i samband med att de 2008 släppte sitt fjärde album "Good things" - det var då de adderade det löjliga "Rockers" till bandnamnet, spelade in en tolkning av Bon Jovis "Livin' on a prayer" och började lägga allt mer kraft på att sjunga.
Fjolårets svenskspråkiga album "Mitt hjärta är en bomb" var dock mer angelägen och berörande än det mesta som Västeråsbandet gjort på senare tid så det fanns trots allt vissa förhoppningar på "Naked swedes". Tyvärr raseras dessa ganska snabbt.
Det är egentligen märkligt att det kan gå så fel. Embee är ju fortfarande en extremt kreativ och duktig producent samtidigt som Cosmic, Embee och framför allt Supreme som bekant är skickliga rappare.
Problemet sitter i stället i låtmaterialet - Looptroop Rockers vill göra mer än traditionell hiphop, ofta låter det som soulig pop med rappade verser. Visst är det hedervärt men de är inte tillräckligt skickliga låtskrivare för att ro det i hamn. Det är extra tråkigt när man samtidigt hör hur bra de skulle kunna vara.
Linus Brännström/TT
linus.brannstrom@tt.se
HIPHOP
STRESS
"Playlist 2"
(Universal)
Betyg: 4
Bästa låt: "Veronica"
På senare år har posse cuts blivit den viktigaste plattformen för att presentera nya löften inom svensk hiphop. Remixerna på Labyrints "Ortens favoriter", Linda Piras "Knäpper mina fingrar" och Kartellens "AM43" gästas av dussintals rappare, och är lika mycket moderna klassiker som uppslagsverk över genrens nyckelfigurer och framtidslöften.
I det sammanhanget kan Stress debutalbum "Playlist" från 2011 ses som en sorts posse cut i albumform. Mot fonden av Kartellen-producentens dramatiska ljudbild visade hushållsnamn som Timbuktu, Abidaz, Ken Ring, Kartellen och Ayo(!) sin självklara plats i svensk hiphops historieskrivning.
På uppföljaren "Playlist 2" är blicken riktad framåt, när Stress nu kurerar i genrens kommande storheter. En ljus framtid, att döma av insatserna från Piraterna, Lani Mo, Chris Mhina och Adam Kanyama.
Det sympatiska upplägget till trots är "Playlist 2" en ojämnare upplevelse än föregångaren: fläckfria produktioner, men flera medverkande är långt ifrån ett färdigt uttryck. Som en karta över svensk hiphops framtid är "Playlist 2" däremot ett ovärderligt tidsdokument.
Joachim Sundell/TT
joachim.sundell@tt.se
POP
LILY & MADELEINE
"Fumes"
(Secretly Canadian/Border)
Betyg: 2
Bästa låt: "Lips & hips"
Någon säger "systrar, stämsång, americana" och man tänker osökt på First Aid Kit. Det säger något om den svenska duons nästan löjligt succékantade karriär - och musikaliskt har amerikanska Lily & Madeleine mycket gemensamt med dem. Jämförelsen är oundviklig (ja, de är också systrar), men det finns också skillnader. Lily & Madeleine bygger sin pop på en skörare ljudbild, stämmorna brakar inte genom märg och ben och där First Aid Kit levererar direkta melodier blir Lily & Madeleines låtar nästan sövande i sin likformighet. Andra plattan "Fumes" andas även 90-tal, och hjärnan dammar per automatik av band som Belle and Sebastian under lyssningen.
Systrarna är den nutida popens svar på Bo Kaspers Orkester. Ni vet, söndagsmorgnar, lite regn, nån kopp choklad. Kompetent, härligt, men rätt jämntjockt.
Sara Haldert/TT
sara.haldert@tt.se