SWING
JILL JOHNSON
"Songs for daddy"
(Lionheart)
Betyg: 3
Bästa låt: "Moon river"
När Jill Johnson blivit om möjligt än mer folkkär, fått hipstercredd genom att jobba med tv-geniet Agnes Lo-Åkerlind och tre Kristallenpriser för sin serie "Jills veranda" samt en ständigt förlängd krogshow står hon på toppen av sin karriär. Vad väljer hon att göra då?
Jo, hon tolkar amerikanska evergreens med Anders Berglund och ett storband, och tillägnar skivan sin pappa. Det karriärvalet är värt en egen recension, men om vi koncentrerar oss på musiken så gör Jill Johnson förstås inte bort sig.
Hon är ett proffs och gör de här låtarna riktigt bra. Men låtvalet är fantasilöst och när man ändå har chans att göra något med dessa sönderspelade låtar så är det trist att konstatera att arrangemangen är ganska traditionella och förutsägbara. Fast, det här kan förstås bli en krogshow i framtiden.
Mikael Forsell/TT
mikael.forsell@tt.se
SOULPOP
ARETHA FRANKLIN
"Sings the great diva classics"
(RCA/Sony)
Betyg: 2
Bästa låt: "Nothing compares 2 U"
Minns ni när Rick Rubin återuppväckte Johnny Cashs karriär genom att finkänsligt leda in honom på ett nytt spår? Det här är inte en sån platta. Tvärtom. Aretha Franklin är en av de största, brukar det ju heta, men hon har sällan hittat ett forum för sin gåva i en modern kontext. Hitsen ligger 45 år tillbaka i tiden.
Detta är närmast en katastrof, som bara räddas av Aretha Franklins gudagåva till röst.
Hon ger sig på en rad klassiker, bredbent arrangerat av "demonproducenter" som Babyface och resultatet är häpnadsväckande slätstruket och otajt. Alicia Keys "No one" i reggaetakt...? Kom igen, det är ovärdigt.
Det är bara bra när Andre 3000 från Outkast kommer in och producerar en lekfull version av "Nothing compares 2 U". Då lyser Aretha upp och man hör hur hon njuter av att någon ger henne något att bita i.
Mikael Forsell/TT
mikael.forsell@tt.se
POP
BEATRICE ELI
"Die another day"
(Razzia)
Betyg: 3
Bästa låt: "Coward"
Det var inte Jocke Berg som hördes på Kent-låten "Godhet" när skivan "Tigerdrottningen" kom i våras. Han sjöng visserligen, men den enda man hörde var Beatrice Eli. På några få rader lyckades hon presentera sig med full kraft och självklarhet. Precis de egenskaperna har Elis debutalbum "Die another day". Kraftfullheten finns både i de 80-talsdoftande poppärlorna ("Moment of clarity"!), pussy power-dängorna ("Party in my pants") och de sköra, nakna inslagen ("Coward"). Självklarheten genomsyrar hela skivan – Beatrice fyller en självklar funktion med sin moderna, attitydsburna och äkta pop. Skivan är aningen spretig för att bli en superhöjdare, men med rätt redigering kan det bli en riktig knytnävssmocka nästa gång.
Sara Haldert/TT
sara.haldert@tt.se
POP
NICOLE SCHERZINGER
"Big fat lie"
(Sony)
Betyg: 2
Bästa låt: "Run"
Nicole Scherzinger är Pussycat Dolls-stjärnan (fanns det ens fler medlemmar i det bandet? Finns bandet ens utan henne?) som nu släpper sitt andra soloalbum. Det är fortfarande r'n'b-doftande pop, men en smula mörkare. Och med fokus på hjärtesorg.
Det mesta på "Big fat lie" försvinner tyvärr i något slags överproducerat Janet Jackson-landskap ("Unison", "Heartbreaker" och "Bang", som känns som att de går on and on and on and on...). Såsigt och flåsigt.
Men vi har ett par guldkorn här. "God of war" bjuder på en spännande, dramatisk produktion och "Run" är en finstämd bit där Scherzinger med vackrast tänkbara sång tipsar sin efterträdare om att springa så långt bort från den där killen som möjligt.
Therese Lindström/TT
therese.lindstrom@ttspektra.se
INDIE
THURSTON MOORE
"The best day"
(Matador/Playground)
Betyg: 3
Bästa låt: "Vocabularies"
Visst låter det mycket som Sonic Youth. Thurston Moore har ett helt eget tonspråk. Två-tre takter och man förstår omedelbart vem som ligger bakom dessa dissonanta harmonier, repetitiva riff och mumlade, viskade, pratade melodier. Men på sitt senaste soloalbum låter han gitarrfrenesin stå tillbaka för en närmast finstämd orkestrering. Oftast hörs bara två knappt spruckna elgitarrer, trummor och Moores drivna sång. Den som kan sitt 90-tal kommer ofrånkomligen att tänka på eposet "The diamond sea" från albumet "Washing machine".
Det är vackert och smakfullt, och det är spännande att den gamle skrammel-kungen väljer att sätta ett så stort fokus på låtarnas texter. Kanske känner han att han har nått till vägs ände när det gäller gitarrexperimenten? Till viss del består skivan av återanvända harmonier, men vad gör det när musiken är så fantastiskt... behaglig.
Carl Cato/TT
carl.cato@tt.se
EVERGREENS
ANNIE LENNOX
"Nostalgia"
(Island Records/Universal)
Betyg: 3
Bästa låt: "Strange fruit"
När Dave Stewart och Annie Lennox dök upp i en tv-sänd Beatles-hyllning i vintras hoppades vi många på en återförening av Eurythmics, men ack nej. I stället fortsätter Lennox sin ganska så krokiga musikresa på egen hand.
Nu kommer hon med en coverskiva med låtar hon växte upp med. Det är mycket jazz – en hel del standards som "Georgia on my mind" och "Summertime", men också flera mindre kända.
Annie Lennox är en så pass duktig sångare att hon klarar av att sätta egen prägel på det här materialet och hon gör det bra. Men snart kan det väl vara dags för en Eurthymics-skiva?
Mikael Forsell/TT
mikael.forsell@tt.se