POP
MAPEI
Hey hey
(Sony music)
Betyg: 2
Svensk-amerikanska Mapei var en superhyllad rappare i mitten av 2000-talet för att sedan försvinna i tomma intet. Nu är hon tillbaka med ett efterlängtat debutalbum - men som popartist.
Och visst, Don't wait har blivit en stor hit och Hey hey kan säkert generera ytterligare radiosinglar. Problemet med albumet är dock att det inte väcker några som helst känslor.
Mapei har samarbetat med välrenommerade låtskrivarna och producenterna Magnus Lidehäll, Salem Al Fakir och Vincent Pontare. De är duktiga på att skapa snygga produktioner men deras låtar är sällan minnesvärda. När de jobbar med Veronica Maggio eller Seinabo Sey kan det funka ändå men till skillnad från de artisterna lyckas inte Mapei göra några avtryck med sin röst och Hey hey blir därför en högst medioker historia.
Och när Mapei låter som en pigg Lauryn Hill i Second to none går det inte att låta bli att önska att hon skulle prioritera rappandet.
Linus Brännström TT
SINGER/SONGWRITER
ADAM COHEN
We go home
(Cooking vinyl)
Betyg: 2
När Leonard Cohens son släpper skiva är det är omöjligt att inte jämföra far och son. Det är faktiskt det. Särskilt med tanke på att Adam Cohens fjärde album inte väjer för arvet från en av musikhistoriens mest namnkunniga låtskrivare. Det är modigt och hedervärt – man behöver inte vara raketforskare för att förstå att det inte är lätt att tävla med ikoniske farsan.
Flirten med Cohen den äldre blir textmässigt tydlig i låtar som Uniform, där raden We try to take Manhattan anspelar på First we take Manhattan, och i What kind of woman – där religion, svek, politik och kärlek är centrala teman.
Men där fadern bröt ny poetisk mark har Adam Cohen bara gjort en mys-skiva, full av harmlös kafémusik som inte känns. Någonstans.
Sara Haldert TT
R'N'B
CHRIS BROWN
X
(Sony)
Betyg: 3
Chris Brown tar hjälp av en hel armé av gästartister på X. *Djup inandning* Usher, Ariana Grande, Lil Wayne, Nicki Minaj, Aaliyah, Brandy, Kendrick Lamar, Trey Songz, Rick Ross, R Kelly, Akon och Tyga och... Säkert några till hjälper r'n'b-sångaren med det sjätte studioalbumet. Så det här måste ju vara något alldeles, alldeles spektakulärt? Nja.
Här finns något för alla. Lite tuff rap, väldigt mycket smooth älskog, ledsen r'n'b, dansgolvsrökare. Men resultatet blir en smula ljummet. "I'll lick you up, I'll stick it up", lovar han. Men jag vet inte, jag. Supersexigt är det då inte. Det är liksom helt okej. Singeln Fine china svänger småskönt och 80-talsnostalgiska Time for love är en riktigt trevlig liten bit.
Therese Lindström TT