Ja, nog är Bo Selinder ett unikum! Han ingår i en svensk tradition av ordbegåvade och spirituella textförfattande sångartister/kompositörer som Povel Ramel, Robban Broberg och han står sig väl i det sällskapet, ung och vital. Han skiljer sig i sina texter från det man hör i dagens rap och poetry slam, där orden gärna blir för många och rimmen orena, maniskt meningslösa. Selinder rimmar rent och meningsfullt, alltid liksom självklart, men ofta överraskande och humoristiskt. Och så sjunger han så att texten går fram!
Programrubriken Ännu mer unikt motiveras av att traditionella instrument saknas på scenen. Bo Selinder kompas nu av vokalgruppen ACCJA, sex genommusikaliska sångare, fyra kvinnor och två män. Gruppen inleder utan Bo med den underfundiga Gubben i månen, där det visar sig att dessa sångare textar lika bra som han, en sällsynthet i dagens musik och scenkonst. Annars är gruppen mest just en kompgrupp utan ord, men med ett enormt rytmiskt schvung. Och att orka leverera ett vokalt baskomp genom en hel föreställning är fantastiskt! Jag blir lika imponerad av ACCJA som av The Real Group.
Många av gruppmedlemmarna gjorde också solistiska insatser under konserten, som blev en härlig show. Det räckte med några stillsamma omgrupperingar och lite rekvisita, en vintermössa och halsduk här, en samling gangsterhattar och solglasögon där (i låten Dom kallar mig skurk). Samt den tydligen obligatoriska scenröken, vars funktion jag aldrig har förstått. Kanske var den ironisk i sammanhanget, liksom bara för att … det skulle kännas som show? Oftast var det väldigt svängigt och ibland så fartigt och högljutt att texten dessvärre drunknade. Jag trodde verkligen inte jag skulle behövt ta med mig öronproppar till en vokalkonsert.
Somligt var mera stillsamt, lyriskt och eftersinnande, som Sov gott du lilla igelkott i konsertens mitt. Den hade man först inte tänkt ta med, eftersom hälften av kören grät när den övades – och gråta och sjunga samtidigt går inte så bra. Nu blev i alla fall jag berörd och tacksam över framförandet. Liksom över extranumret, där det såddes ”ett frö i skallen för en bättre mänsklighet”. Ja, sådant kan sången åstadkomma! Texter med en sådan lödighet som Bo Selinders vill jag höra flera gånger och kunna läsa (hur bra Bo och ensemblen än textar). Den här unika timmen gick på tok för fort!