Ett mycket blandat program bjöds, där värden själv inte gjorde stort väsen av sig, men vännerna var desto flera (men de välkända och så musikaliska barnen Karin och Lars höll sig till den månghövdade publiken). Torbjörn Paulin har varit verksam som mångsidig kyrkomusiker i både Jokkmokk och Luleå (Mjölkuddskyrkan) och efter en längre sejour söderut, flyttade han tillbaka till Luleå för ett år sedan. Det här var alltså ett slags ”hemkomstkonsert”!
Inledningen, Anders Öhrwalls I denna ljuva sommartid , var just ljuvlig med Sven-Erik Sandlund på flöjt och de åtta kammarkoristerna. Så fint att föras in i det somriga, nu när augusti drar oss mot höstens melankoli. Ännu mer somrigt sprittande var långt senare i det knappt timslånga programmet allegrot ur Mozarts Flöjtkvartett i D-dur KV 285. Allegrot är den inledande satsen, men spelades här efter andantet. För mig hade konserten gärna fått sluta i detta jubel! Nu kom avslutningsvis en norsk vaggvisa, Gjendines bådnlåt , i sedvanligt komplicerat körarrangemang av Gunnar Eriksson.
Vi somnade naturligtvis inte! Och fick dessutom som extranummer en 1700-talspolska från Älvkarleby på nyckelharpa av Ann-Christine Granfors. Denna riksspeleman från Sollentuna briljerade i konsertens mitt, bland annat med den sköna Andakten efter Erik Sahlström. Nyckelharpa ingick också i Torbjörn Paulins rika arrangemang av Bremsunga , en folklig visa från Västerbotten. Kvällens värd och programläggare stod även för arrangemanget av Ultevis om våren , en jojk efter Mattias Kuoljok, med magiskt a cappella-uttryck.