Opera
Kunqu och Pekingopera
Kulturen hus, Luleå, fredag den 26 september 2014
Medverkande:
Jiangyan Jeny Wu, känd kinesisk operasångerska, nu bosatt i Sverige.
Jingxia Hao, elev till Jeny Wu, forskare vid Karolinska Institutet.
Antti Silvennoinen, rörelselärare vid Teaterhögskolan i Helsingfors.
Elias Edström, nu bosatt i Beijing, startade teatergruppen Wusheng Company med Antti.
I Luleå är vi inte bortskämda med operaföreställningar. Men nyligen fick vi ett charmant gästspel av Stockholmsoperans Trollflöjten. I går bjöds ännu en operaupplevelse, nu av ett mera ”exotiskt” och sällsynt slag. Svenska Konfuciusinstitutet firade tioårsjubileum med ett pedagogiskt väl genomfört gästspel med prov på kinesisk operas traditionsbundna former. Kulturhusets lilla sal var fullsatt!
Pekingopera är inte ett operasällskap, utan en form av kinesisk opera som utvecklades under 1700-talet, med rötter i 1200-talets så kallade kunqu. Givetvis är uttrycken helt annorlunda än i europeisk opera, såväl musikaliskt som sceniskt och med ett typiserat persongalleri, där alla roller spelades av män fram till förra seklets mitt. Ursprungligen framfördes pekingoperan utan kulisser. Så även ikväll, men berömvärda projektioner i svensk översättning var ”textmaskin” till de två första smakproven: poetiska texter – men inte så mycket handling. Vackra rikt smyckade kostymer och fantastiska huvudbonader och smink hos kvinnorna och ett koreograferat rörelsemönster med utsökta handrörelser gjorde föreställningen till en fröjd för ögat. Mina öron har däremot svårt för sången, gäll och skrikig i ett slags falsett, och det inspelade ackompanjemanget på diverse instrument (flöjten dizi och den tvåsträngade jinghu) var ofta minimalistiskt monotont, men ibland med rytmiskt driv.
Ur Pionpagoden, en pjäs av Tang Xianzu från 1598, alltså samtida med Shakespeare, gavs akt I: Den ädla damen (Jeny Wu) gör en lyrisk vandring i trädgården med sin kammarjungfru (Jingxia Hao), som konstaterar att pioner inte blommar om våren. Det andra stycket, Den druckna skönheten, handlar också om kärlek, där konkubinen – en allvarlig kvinnoroll med Jeny Wu, nu ännu mer praktfullt skrudad - jämför sin skönhet med mångudinnans (men så småningom försmås av kejsaren).
Ensemblens två män framträdde avslutningsvis i den långa ”balettpantomimen” Hotellet vid vägkorsningen, en välkänd stridsscen inom pekingoperan. Antti och Elias drog ner applåder för sin akrobatik och skratt för några repliker på – finlandssvenska!