Musik
Norrbotten NEO möter Peter Mattei
Verk av Gustav Mahler, Alma Mahler, Jörgen Dafgård samt B Tommy Andersson.
Medverkande: Peter Mattei, sång. Mårten Landström, piano. Sara Hammarström, flöjt. Peter Olofsson, violin. Tony Bauer, viola. Mats Olofsson, cello. Robert Ek, klarinett. Daniel Saur, slagverk.
Studio Acusticum lördag 12 juni
Den 39:e upplagan av Festspelen i Piteå, som även sändes strömmande, hade som första programpunkt Norrbotten NEO möter Peter Mattei. Och hade det inte varit för den beramade basilisken hade det givetvis varit lapp på luckan.
Lördagskvällens övergripande tema Gustav Mahler inleddes med ett tidigt verk av den österrikiske tonsättaren, en pianokvartett komponerad 1876 då Mahler var endast 16 år. Men redan här hörs den mustigt rika klangfullheten hos den äldre Mahler och nog anade vi Schubert i kulissen.
Norrbotten NEO är alltid en fröjd att lyssna till med sitt lyhörda samspel. Och de är förstås på sin mammas gata när det vankas musik av modernare snitt. Nu presenterades göteborgaren Jörgen Dafgård med stycket ”Mahler revisited” från 2010. Inte vad man brukar kalla direkt publikfriande musik men intensitet saknades icke i bitvis isande dissonanser. Och av Professorn vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, B Tommy Andersson, hörde vi ”The secrets of Eros” där det kvillrande pianots enkla melodi band samman de rytmiskt mer dramatiska insatserna från de övriga instrumenten. Ett roligt val att sammanföra modern musik med de gamla mästarna även om beröringspunkterna inte alltid var lättfunna. Musikalisk cross-over.
Gustav Mahlers stora kärlek Alma Schindler komponerade i egen rätt, mestadels vokalmusik. I Studio Acusticums stora sal fick vi dock höra ett stycke för piano och cello framfört av Mårten Landström och Mats Olofsson. Vackert och innerligt där cellon modellerade temat i olika variationer i bitvis sånglig folkviseklang.
Kvällens centralgestalt var förstås vår internationelle baryton Peter Mattei. Iklädd sober svart kostym trollband han i vanlig ordning publiken med sin varma helt vibratolösa sång. Mahlers ”Lieder eines fahrenden Gesällen” från 1885 ledde onekligen tankarna till hans formidabla konsert med Schuberts ”Winterreise” härom året. Även denna afton kretsade sången kring en vandrares ensamhet och kärlekslängtan – om nu min skoltyska inte bedrog mig. Mattei vill verkligen berätta något med sin sång, han lutar sig på sitt karaktäristiska sätt fram som för att verkligen apostrofera en känsla och stampar till med sina svarta 44:or när så behövs. Och kraften, glöden i sången bär ända till Pite Havsbad i detta bitterljuva stycke där naturen, ömsom rogivande, ömsom dramatisk men ständigt närvarande som så ofta i den tyskspråkiga romantiska musiken.