PROGRESSIV ROCK
PINK FLOYD
"The endless river"
(Parlophone/Warner)
Betyg: 3
Bästa låt: "Sum"
Man måste komma ihåg ett och annat när man lyssnar på "The endless river". För det första – det här är Pink Floyd utan Syd Barrett, förstås, men också utan Roger Waters. För det andra – merparten av den här skivan är ett hopkok av överblivet material från "The division bell" som ju, om man ska uttrycka sig milt, inte direkt är Pink Floyds starkaste stund.
Med tanke på dessa omständigheter är "The endless river" faktiskt riktigt trevlig. 18 små musikstycken, varav bara det sista förärats med sång, vävs samman till en helhet som fungerar bra i kombination med hifi-hörlurar och slutna ögon. Stora delar skulle kunna klassas som ambient, annat liknar mest det som i dag kallas för postrock.
"The endless river" är en hyllning till bortgångne keyboardisten Richard Wright och det känns som en värdig sådan. Allra bäst blir det i spår som "Sum" och "Skins" där David Gilmour och Nick Mason kompletterar Wrights ljudmattor med svepande elgitarr och frijazziga trummor.
Tillhör man dem som gav upp Pink Floyd för en sisådär 30 – eller till och med 40 – år sedan lär man dock inte bli nyfrälst av det här.
Linus Brännström/TT
linus.brannstrom@tt.se
POP
ISAC ELLIOT
"Follow me"
(Sony)
Betyg: 2
Bästa låt: "Hush"
Han är 13 år och gigantiskt stor i Finland. Alltså verkligen gigantiskt stor. Om framgång mäts i Instagram- och Twitterföljare skulle Isac Elliot vinna stort. Men han har faktiskt gjort en riktigt bra popskiva också. "Follow me", som är hans andra skiva (sa jag att han är 13 år...?) är en välproducerad samling poppärlor skurna helt enligt samma framgångsmönster som Justin Biebers och One Directions. Det vill säga lättsmält, tilltalande och extremt radiovänlig tonårpop. Men så heter producenterna också RedOne, Rami Yacoub och MoZella, vilket brukar betyda kvalitet.
Sara Haldert/TT
sara.haldert@tt.se
ELECTRONICA
RÖYKSOPP
"The inevitable end"
(Warner Music)
Betyg: 2
Bästa låt: "I had this thing"
Röyksopp har alltid balanserat på en knivskarp egg mellan pop och lite mer ambienta toner. Plattan de gjorde med Robyn nyligen var ett sväng åt det mer poppiga, tyvärr innehåller den här skivan mindre pop och mer ambient än vad jag tycker om. För den norska duon är som bäst när de brakar loss med electronicapop.
Det är faktiskt en ganska mörk skiva. Mest mörka toner och mörka texter. Vilket kan förvåna de som förknippar Röyksopp med genombrottshitten "Eple" för snart 15 år sedan. Det här låter som ett slags avsked och kanske har de faktiska omständigheterna inspirerat dem.
Torbjørn och Svein i Röyksopp har meddelat att detta är deras farväl till albumformatet. Det känns lite sorgligt.
Mikael Forsell/TT
mikael.forsell@tt.se
INDIESOUL
DANTE
"True emotion"
(Sony Music)
Betyg: 3
Bästa låt: "Nothing else to do"
Det här är andra försöket för Dante Kinnunen som skapade lite indiehajp redan för snart fem år sedan. Men det tog aldrig riktigt fart och efter att ha jobbat mest som låtskrivare, bland annat åt Titityo, kommer här ett helt album med killen som trummade i The Concretes.
Likt en avlägsen släkting till Lorentz hajpade skiva i våras är "True emotion" en platta där Dante med små medel skapar en slags indiesoul. Tidigare släppta låtarna "Whitney", en hyllning till Houston, och "Trillion" gav mersmak och Dante infriar även högt ställda förväntningar.
Den sparsmakade ljudbilden gör att varje trumpet, varje electroslinga och trummaskin-beat gör skillnad. Men samtidigt är de bästa låtarna redan kända och det nya materialet håller med något undantag inte samma höga klass.
Mikael Forsell/TT
mikael.forsell@tt.se (TT)