Musik
Re:take New Sweden med NEO
Musik av Ylva Lund Bergner, Kim Hedås, Jenny Hettne, Karin Rehnqvist, Andrea Tarrodi och Madeleine Isaksson.
Dirigent: Rei Munakata.
Kulturens hus, tisdag 12 oktober
Någon intimitet som annars musiken bjuder in till, infann sig dock icke. Och det blev inte bättre av att själva arrangemanget var illa genomtänkt. Inget programblad, ingen information om vare sig verken – varav tre uruppföranden! – eller dess upphovsmän. Vilka för ovanlighetens skull därtill endast var kvinnor.
Men nog med klagan. Musiken såväl gladde som stundtals förförde. Synd att så få vågar möta den musik som är sprungen ur vår tid, att så få vill höra något nytt, utsätta sig för andra klanger och uttryck. Det är en märklig kulturell räddhågsenhet. Norrbotten NEO är trots allt av internationellt snitt och något att vara förbaskat stolt över.
Kvällen inleddes med musik av Ylva Lund Bergner, ett stycke med smygande dissonanser och glissandon, interpunkterat av precist pianospel av Mårten Landström som senare framförde Andrea Tarrodis ”Crystallites” – en piggare, mer daggfrisk variant av ett slags mellanting av Arvo Pärt och Erik Satie. Kim Hedås skrev sin ”Stills” för klarinettisten Robert Ek i en duo med något som lät som en turbinhall. Ovedersägligt spännande. Jenny Hettnes ”Stimme aus der Ferne” (Röst från fjärran) var ett ödesmättat och försiktigt melodiskt stycke där pianot stundvis påminde om Chopin. Nutida musik vet att överraska.
I Karin Rehnqvists ”Musik i natten” stod ensemblen utspridd och bjöd på polyfona slöjor med trådsmala violintoner och lekfulla ekon mellan flöjt och viola. Och Daniel Saur spelar som alltid med total precision som percussionist där han rörde i sina ljudgrytor och plingade sina klockor och cymbaler. En vacker afton.