En stor helhetsupplevelse

Musik2014-01-01 19:52
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Iskonserthallen

The Snow Den Revelations

Jonny Axelsson, slagverk

Amit Sen, cello

Mattias Windemo, gitarr

Eva Lindal, violin

Sofia Sandén, sång och violin

Ni som har gått förbi gamla rådhuset vid Gültzaudden har kanske sett att där också är en enorm snöhög. Det är nu inte en snöhög utan en sofistikerad konsertsal avsedd för framföranden med instrument till största delen gjorda av is. Tanken är att denna sal ska bjuda på konserter fram i april, med avsikten att göra Gültzaudden spännande även vintertid och sätta Luleå på kartan som en spännande vinterstad. Jag var där nyårsdagen på ett konsertbesök och kan konstatera att det är väl värt ett besök!

Det som gör det är nog själva helheten. Via två motsatta ingångar fyller publiken två lutande plan från varsitt håll med scenen i mitten.Rummet är vackert belyst med stjärnor som projiceras på de välvda takkupolerna. Framme på scenen finns fem musiker med sina instrument av is, instrument som framträder som väldigt estetiska. Is har ju en slags kristalliknande karaktär som låter sig speglas av ljuset på en rad olika sätt, de är dessutom ljussatta i olika färger på ett tilltalande sätt. Slagverkssektionen är det som först drar till sig blicken, en marimbaliknande sak där varje ”tangent” är gjord av is istället för trä, en kreativ uppsättning stora snöbollar som fungerar som trummor, och slutligen ett knippe isrör av olika längd med membran längst upp som gör att man kan spela olika tonhöjder. Men stränginstrumenten är förmodligen de som krävt mest hantverksskicklighet. Strängar är hårt spända över instrumentkroppen av is och den som vet hur lätt en istapp kan spricka förstår hur intrikat den uppgiften är. Samtidigt har instrumenten behållit samma proportioner och ser väldigt eleganta ut i sin isiga lyster.

Och hur låter det hela då? Ja, det är som sagt helheten som gör det. Slagverksinstrumenten är väl de som låter mest likt sina traditionella kollegor. Stränginstrumentens klang blir dovare, man skulle kunna säga att instrumenten låter förkylda och är väldigt känsliga för hur man behandlar dem. Samtidigt är det det som är hela grejen. Här sitter vi en lokal som är unik och kommer att försvinna och lyssnar på unika instrument som vare sig lyssnaren eller utövarna vet hur de kommer att bete sig. Nu har jag uppehållit mig mest vid instrumenten, men musikerna bidrar med sin skicklighet och genremässiga bredd att ge en stor helhetsupplevelse.

Andreas Söderberg