Bakom festivalen står föreningen Kluster, som entusiastiskt vill lyfta fram den mångfald av uttryck som gömmer sig i denna vida musikaliska genre under tre innehållsrika dagar.
Och inte är det konstigt att det kulas i domkyrkan när det är Karin Rehnqvist som utsetts till årets festivaltonsättare. För rösten, den mänskliga, är Karin Rehnqvists hem. Ständigt återkommer hon till ropet, bönen, besvärjelsen, klagosången i sina kompositioner och även när hon skriver för instrument tycks hon utgå just från rösten, något som flöjtisten Sara Hammarström, känd från Norrbotten Neo, ger prov på i stycket Wings.
Kulningen svarar den fantastiska sångerskan Ulrika Bodén för. Hon har samarbetat med Karin Rehnqvist i många år och här förtrollar hon med sin fullständigt naturliga och omfångsrika röst i stycken som Så går en dag, Jag lyfter mina händer och inte minst i Rädda mig ur dyn – en händelse utförd tillsammans med klarinettisten Cecilia Fjellborg.
Under ledning av Monica Wasberg vårdar Luleå domkyrkas vokalensemble flera körstycken varsamt och nästan som en besvärjelse blir finalen – Natt över jorden följt av Klockrent, en komposition innehållande Gotlands alla 200 kyrkklockor.
Karin Rehnqvist var en gång den första kvinnliga tonsättarstudenten på Kungliga musikhögskolan i Stockholm. 2009 utnämndes hon till professor i komposition på samma läroanstalt. Sveriges första kvinnliga – inom musikområdet går jämställdhetsarbetet med snigelfart.
Här i domkyrkan berättar Karin Rehnqvist själv om hur hon hittade sin stil en sen kväll när hon på dåtidens rullbandspelare råkade spela upp en polska baklänges. Det direkta resultatet blev Davids nimm och sedan dess har hon stöpt folkmusik i nya former, korsbefruktat med konstmusik och vidareutvecklat svensk körtradition.
Vid det här laget har hennes framgångsrika karriär fört henne långt utanför Sveriges gränser. I våras fick hon också en Grammis för cd:n Live i kategorin årets klassiska album och passade då på att tacka kvällens övriga nominerade tonsättare Mozart, Wagner och Stenhammar, som tyvärr inte kunde medverka på galan. Det säger en del om vidden i den genre hon valt att verka inom – utan att blinka buntar vi där ihop solister, ensembler och tonsättare verksamma under flera hundra år.
Därmed har vi kommit fram till behovet av en festival som Kluster. Precis som all annan musik är konstmusiken stadd i utveckling, klart vi också ska få möjligheter att lyssna på den musik som görs i dag!