Gruppen bildades 1984 och firar nu sina tre decennier med en fartfylld konsert som belönades med de för lokalen sedvanliga stående ovationerna. Och nu var det synnerligen välförtjänt! Man kan inte annat än kapitulera inför denna musikalitet, vitalitet, precision och rytmiska ekvilibristik. Och det handlar alltså om a cappellasång – rösten är gruppens enda instrument: ”Vi är vårt eget husband – eller my own husband, som vi brukar säga”! Om man hävdar att de hållit på och övat och samsjungit i 30 år, så är det en sanning med modifikation. Flera i denna fem struphuvuden starka ensemble har inte varit med från början. Mest beundransvärd av dessa är Janis Strazdins från Riga, som hoppat in som ersättare för basen Anders Jalkéus för den här turnén. Janis ursäktade sin bristfälliga svenska och förekomsten av ett notställ i början av konserten. För mig är det obegripligt hur någon överhuvudtaget kan studera in och utantill framföra den här repertoaren.
Och repertoaren är bred: jazz, populärmusik, folkliga låtar och inte minst eget material. Som avslutning före paus en nostalgitripp, ett halsbrytande medley, låtar som man enligt påannonseringen tröttnat på att göra i sin helhet igen efter alla år och skivinspelningar, men där 45 sekunder av varje kunde räcka, som A cappella in Acapulco och Chili con carne. Tiden går fort när man har roligt, det gäller såväl 30 år som 45 sekunder och den här konserten som helhet. Några guldkorn skall särskilt nämnas: den egna countrylåten A minute on your lips, den genusironiska Man e man, Scandinavian shuffle och det innerliga andra extranumret Mitt hem är i mitt hjärta, med text av Nils Aslak Valkeapää och musik av Svante Henrysson.
Med små medel gör The Real Group en fin show också för ögat, fjärran från pyroteknik och dansakrobatik; det blir aldrig statiskt på scenen. Sympatiska och humoristiska korta presentationer, klädbyte inför andra avdelningen, ständiga smidiga scenförflyttningar där sångarna grupperar om sig och solistinsatserna växlar, fin ljussättning och vackra fondprojektioner med abstrakta vita former mot blått eller rött i fonden. En extra eloge till dem som rattade ljus- och mixerbord! Och en till gruppens miljöengagemang. Man samlar in pengar till VI-skogen (bössa vid cd-bordet i foajén) och avstår från programblad för att spara träd …