Opera
Adriana Mater
Musik: Kaija Saariaho
Libretto: Amin Maalouf
Regi: Dan Turdén.
Scenografi: Kari Gravklev.
Sång: Emma Sventelius, Hege Gustava Tjønn, Joshua Owen Mills och Jonah Spungin.
Speltid: 2 tim, 30 minuter inkl paus.
Unga Adriana uppvaktas av den lite blyge Tsargo som tar till flaskan för ofta för Adrianas smak. Så bryter kriget ut och stärkt av att nu ha vapen i hand förgriper sig Tsargo på Adriana. Resultatet blir Yonas som lever i okunskap om vad som hänt till den dag han som ung man får veta vem hans far är. Och med samma ödesmättade energi som i ett grekiskt drama söker han upp Tsargo för att döda honom. Och som svar på Adrianas syster Refkas varningar om att det kan gå illa, svarar Adriana: Om han måste döda honom – så kommer han att göra det.
Operan ”Adriana Mater” fick sin världspremiär i Paris 2006 i skuggan av krigen på Balkan. Idag lever vi med ett obegripligt krig i vår absoluta närhet, ett faktum som vibrerar likt en bordunton genom föreställningen. Librettot på franska är skrivet av Goncourtpristagaren Amin Maalouf. Den svenska översättningen visas på textremsa. Det stör seendet men är nödvändigt då texten är så central och har sådan poetisk och politisk kraft. En humanismens höga visa.
Scenbilden är enkelt grå och stiliserad. Det spektakulära är att fyra slagverkare inramar scenen och på läktarna bakom publiken står kören som ömsom andas med sångerna, suckar eller förstärker sången. Det hela är mycket suggestivt och bidrar till en stark närvarokänsla. Det är opera som inte vilar en sekund, en föreställning som vill något – jag kom på mig själv med att associera till Picassos ”Guernica”. Ett mänsklighetens skri av fasa inför kriget.
Adriana väntar ett barn efter en våldtäkt. Hon förtvivlar inför tanken om det ska bli en Kain eller en Abel. En mördare eller en god människa. Hon famlar likt en Mor Courage inför ödet och krigets brutalitet. Dan Turdéns regi vågar vila i situationerna där Saariahos klangliga dissonanser bygger förtätade, komplexa men alldeles klara ljudbilder. Det är en ren njutning.
Orkestern under Ville Matvejeff är oklanderlig och de sångliga insatserna imponerar med Jonah Spungins varma bariton som Tsargo, Joshua Owens förtvivlan i utspelet som Yonas, Emma Sventelius mjuka mildhet i huvudrollen samt norska Hege Gustava Tjønns glödande sopran i rollen som Yonas moster Refka.
Föreställningen är tveklöst en musikalisk seger för Norrlandsoperan. En eloge för modet att sätta upp detta allt annat än publikfriande verk.
Fotnot: Folkets Hus och Parker sänder Norrlandsoperans uppsättning den 22 april i bland annat Övertorneå (Folkets Hus), Haparanda (Teatra), Luleå (Royal) och Gunnarsbyn (Folkets Hus).