Tillfällig fru sökes

Efter den ingenting annat än lysande, Guldbagge-belönade och i Norrbotten skandalöst nog inte ens biografdistribuerade Veranda för en tenor återkommer regissören Lisa Ohlin med en varm, medmänsklig och vardagsskön film om helt enkelt kärlek och ingenting annat än just detta. Samt om hur den kan uppstå och inträffa. På de allra mest kringelikrokiga och oväntat konstifika vägar. Tillfällig fru sökes kan inplaceras i facket ?romantisk komedi? och den introducerar oss för Fredrik, välmenande korvkioskägare med stor längtan efter barn men med ett betydligt mera begränsat behov av någon till detsamma vidhängande kvinna. Samt även för Milla, som gärna vill ha en man (helst även en annan än den gifte dito som hon haft ett obeslutsamt flerårigt förhållande med), men som klarar sig utan barn. Givetvis är dessa två precis som formgjutna för varandra. Men det tar ju förstås lagom länge innan de mäktar med att förstå detta. Träffsäkert skådespeleri Lisa Ohlsson är en angenämt sympatisk vardagsberättare och med Gustaf Hammarsten (från Lukas Moodysons Tillsammans och TV-serien Cleo) samt Lotta Östlin Stenshäll i de ledande rollerna, så har hon också vaskat fram två aktörer med äkta utstrålning och en otvungenhet i replikerna som enbart de för filmen till en trygg hamn. Men dessa två har sällskap och gott sådant dessutom. Inte minst bär Irina Jonsson, som Fredriks ryska expansiva korvkiosksbiträde med diverse djärva affärs- såväl som andra idéer, i mycket hög grad filmen på sina breda axlar. Och såväl Lars Väringers otrogne familjefar som Claes Hartelius lätt efterblivne Tomme är även de mitt i prick. Definitivt. Lisa Ohlsson, med hjälp av en hel stab av manusmedarbetare, har också skapat en tonträff i skildringen här som man lätt kan känna sig delaktig i. En smågullig film Längtan efter kärlek är ju något legitimt för majoriteten av oss lätt vilsna existenser, men inte alltid något fullt så självklart dock. Fredriks önskan att få vara som både en pappa och en mamma för det barn han längtar så mycket efter är rörande. Och inte alls svår att solidarisera sig med. Liksom Millas desperata längtan efter beständig kärlek. När dessutom Fredriks och Millas livsvägar korsas, på både oväntade och komiska sätt, så utvinns även ytterligare poänger ur skildringen. Vardagligheten slår emot oss från höghuslägenheter, valborgsfirande, efterlängtade adoptioner och specialare med korv och mos från korvmojen. Spelet är tätt och fint överlag här, liksom den väldigt trovärdiga atmosfären och den pricksäkra vardaglighet; helt utan åthävor, som hela tiden exemplifieras. En varm, smågullig och finstilt film, alltså. Mycket lätt att tycka bra om. Också.

<SPAN class=rub>Tillfällig fru sökes </SPAN>