Lars-Gunnar Boman har tidigare levererat en rad skrifter med anknytning till norrbottnisk kulturhistoria. Till exempel har han publicerat dagböcker författade av den indelte soldaten Johan Pamp och av den i Luleå och Umeå verksamme adjunkten Edvard Waldenström. Boman har också intresserat sig för folkmusik och bland annat givit ut norrbottniska skillingtrycksvisor. I höst kommer han med en ny och vackert formgiven bok, Bälingedagböckerna. 1910 & 1912–14. Dessa dagböcker är skrivna av Isak Nordström (f. 1858) och hans son Hjalmar (f. 1888), båda jordbrukare på gården Lövudden i Bälinge. Isak och hans hustru Sofia fick åtta barn, varav tre dog i unga år av tuberkulos, den tidens farsot. Två söner utvandrade till Amerika.
Isaks dagbok innehåller kortfattade anteckningar om livet på bondgården under tiden mars–oktober 1910. Väder och vind påverkar arbetet och skörderesultaten och Isak klagar över slåttervädret 21 juli: ”Regnveder idag, som ju är givet när man börjat slå”. Isaks tillvaro fördystras av sjukdom, och hans sinnesstämning är ofta betryckt.
Det är betydligt roligare att läsa sonens dagbok, som omfattar ungefär två år, från februari 1912 till februari 1914. Han kan stenografera och kan på så vis utan större ansträngning göra lite längre kommentarer om vad som händer, både i Bälinge med omnejd men också ute i stora världen. Olympiaden i Stockholm intresserar Hjalmar, liksom kriget på Balkan, Titanics förlisning och Bondetåget.
Den 24-årige Hjalmar är full av livslust, han har ofta ”väldigt roligt” tillsammans med andra ungdomar. Han deltar i nykterhetslogens arbete, han sjunger i Gammelstads manskör, han spelar fiol, tävlar i skytte och gillar att se film och teater.
Han klagar sällan över tungt arbete utan jobbar på åkrarna, i skogen och med fisket med samma goda humör. Laxfisket i Bälinge om somrarna är betydande. I september 1913 skriver Hjalmar om årets fiske: ”Det är ju inget arbete, att vi gå ned och kolkar (= vittjar) ett par gånger om dagen. Det har i sommar varit ett af de bästa på många år. Vi ha fått fisk för ungefär 10 tusen kronor.”
Det som fördystrar tillvaron är lungsoten, som drabbar både Hjalmars familj och folk i granngårdarna. Hjalmars syster Axelina dör, 23 år gammal. ”Det var svårt att se hur hon fick plågas med att andas, innan hon fick slippa.” I en efterskrift får vi veta att Hjalmar själv ådrog sig samma sjukdom och dog redan vid 44 års ålder.
Hjalmar läser om tidens händelser i Norrbottens-Kuriren och notiser från denna tidning finns här och var inlagda och ger ökad autenticitet åt dagboksanteckningarna. Fotografier av personer, platser och från arbetet med laxfiske, isupptagning och skördearbete ger också viktig information. Boman har till läsarens fromma förklarat dialektala ord och uttryck och försett boken med personregister. För den som i likhet med mig växt upp på en bondgård livar Bälingedagböckerna upp minnet. Plötsligt erinrar jag mig hur det kändes att köra till kvarnen med spannmålssäckar, att hässja hö och mota tillbaka kor som rymt från betesvallen.