Förutsägbart, men gulligt ändå

Förutsägbart. Förvisso. Men också bestrött och inramat med så pass mycket charm, flödande New York-känsla och riktigt mysig gullighet att man drabbas av en klart uppenbar tendens att ge sig. Om inte på nåd och onåd, så åtminstone nästan. Jag menar: en romantisk komedi som Kärleken checkar in kan ju (nästan) inte göras på något sätt som helt utesluter förutsägbarhet. Vissa närmast ryggmärgsreflexiva rutiner måste det ju röjas plats för, men om man bara gör det med iakttagandet av tillräckligt mycket av personlig intuition och finertoppskänsla så kan det ju ändå bli helt acceptabelt och behagligt. Och detta har alltså regissören Wayne Wang lyckats ganska väl med. På hans meritlista sedan tidigare befinner sig bland annat filmen Smoke, där han med oändlig kärlek närmade sig en specifik sektion av Brooklyn och lät Harvey Keitel och William Hurt spela några av de originella invånarna där. I den nu aktuella filmen bjuds vi inledningsvis på en panorering in över New York, med Liberty Island och Frihetsgudinnan i fonden och så rakt ner mot Manhattan. Och jag, som nästan alltid längtar tillbaka till New York, börjar då förstås bara längta ännu mycket mera också. Vi hamnar bland de eleganta kvarteren på Upper West Side och på ett av lyxhotellen där jobbar Marisa, född i Bronx och ensamstående mor, som städerska. Hoskins i toppform Bob Hoskins, den orubblige engelsmannen, genomför en roll som korrekt butter butler och i den ganska personligt porträtterade städerskestaben för övrigt kan man singla ut Tyler Garcia Posey - som en av Marisas frispråkiga kamrater. Och givetvis är det Jennifer Lopez som spelar Marisa. Efter en minst sagt hoppig filmkarriär; som hon varvat med den som latinoinfluerad popsångerska, minns man henne med viss förtjusning från Elmore Leonard-thrillern Out of Sight men enbart bara med obehag från rollen som misshandlad hustru som till sist slår tillbaka. I en ganska färsk film som jag faktiskt dock har förträngt titeln på (Enough?). JeLo anpassar sig med viss flexibilitet till rollen som flyhänt städerska som när hon en dag provar en gästs exklusiva kappa, blir föremål för en manlig gästs observanta intresse och för att klara sig ur den penibla situationen tvingas hon till en nödlögn. Alltså tror gästen; lika med politikern Chris, att Marisa är någon annan; blir blixtförälskad i henne och gör allt för att få tag i henne igen. Medan hon får ett sjå att sopa igen spåren efter sig och bara vill återgå till sin gamla anonymitet igen. En förväxlingskomedi Gammaldags beprövad förväxlingskomedi utbryter alltså. Men gjort med iakttagande av lekfull fräschör i stället för med enbart slitna schabloner. Vilket bidrar till att man gärna köper åtminstone delar av konceptet. Gulligt, som sagt var. Ralph Fiennes, som senast syntes som seriöst galen seriemördare i Röd drake, har en helt annan sorts roll här. Och kanske känns han lite träig som politikern Chris men herregud: karln har ju nästan bara tilldelats superseriösa roller under hela sin karriär och måste ju äntligen tillåtas att få pröva på något lättare också! Emellertid stöttas han av Stanley Tucci, som ständigt lika sammanbiten buffert mot media och omvärlden, och det finns ingen större anledning till alltför mycket av oro här heller. Och givetvis utvecklar sig Kärleken checkar in till just exakt den sortens final, som man inte behöver vara en blivande Nobelpristagare för att kunna gissa sig fram till. Men för all del: även det kan man köpa. Vid vissa tillfällen i livet är ändå Kärleken checkar in, exakt den sortens gemytligt jovialiska och fullständigt kravlösa sortens film som man behöver. För mig var det så på torsdagseftermiddagen. För er - kanske vid något annat tillfälle? Vem vet.

Förutsägbart, men gulligt ändå

Kärleken checkar in (I original: Maid In Manhattan)FilmstadenRegi: Wayne WangManus: Edmond Dantes, Kevin WadeFoto: Karl Walter LindenlaubMusik: Alan SilvestriSkådespelare: Jennifer Lopez, Ralph Fiennes, Natasha Richardson, Stanley Tucci, Bob Hoskins, Tyler Garcia Posey, Francis Conroy, med flera