Föreställningen Is the body the media of dance? börjar i absolut tystnad. En fullständigt oväntad öppning på ett dans verk där de koreografiska uttrycken breakdance, street och samtida dans tar form tillsammans med dockor, leksaksbilar och akvariefiskar.
Plötsligt börjar bara en av dansarna röra på sig och det tar lite tid innan publiken verkligen är med på att föreställningen börjat. Det kan nämligen lika gärna vara uppvärmning. Men tystnaden fortsätter, liksom dansarnas rörelser. Det är först när några i publiken får frågan om de vill ha musik som det blir musik, men bara för en kort stund.
Föreställningen Is the body the media of dance? följer nämligen inte gängse regler. Här dansas breakdance på ett annorlunda sätt, inga battles eller "show off". Det bjuds på breakdance till tangomusik. Breakdance med stopp. Breakdance i absolut mörker. Det är lekfullt, lättsamt och mycket interaktivt.
Faktiskt den mest interaktiva dansföreställning jag deltagit i, om man bort ser från skolgymnastikens obligatoriska valslektioner.
För denna brasilianska breakdancegrupp räds inte publiken, tvärt om. Publiken blir en del av verket, får svara på frågor, hålla ordning på leksaksbilar, stoppa dansarnas rörelser, ropa, klappa händer och inte minst kliva runt i det komplicerade spindelvävslandskap som består av snören som publiken själv får hålla i, tillsammans med dansarna.
Periodvis är det fullständigt tokigt och gränslöst. Vem är dansare och vem är publik? Men ärligt spelar det ingen roll för det är just det gränslösa som bidrar till humorn.
Avsaknaden av en "normal" scen bidrar givetvis till närheten, liksom det kommunikativa tilltalet.
Verket Is the body the media of dance? har nämligen hämtat inspiration från den digitala och mediala världen runt om oss och är dessutom ett projekt som publiken inte bara kan ta del av via scen utan också via internet och telefon.
Koreografen Vanilton Lakka själv jobbar både med akademiska studier samt street och samtida dans och undersöker skapandet, analyserandet och kompositionen av rörelsen i olika media. Och målet med projektet Is the body the media of dance? är att arbeta med dans i olika format och ge publiken möjlighet att ställa frågan: i vilken kropp är det möjligt att skapa dans i dag? I vilket media?
Ja, de som förväntat sig en traditionell breakdance uppvisning blev antingen besvikna eller överraskade, beroende på tycke och smak.
Men oväntad är det epitet jag själv bär med mig efter föreställningens slut. Till och med oväntat glad. Inte bara för att det koreografiska språket är tämligen nydanande utan främst för verkets lekfullhet, dess oförväntande nyanser och faktiskt ganska stora brist på skönhet. Dansarna bjussar på sig själva, sina tillkortakommanden liksom sin skicklighet.
Det är befriande i sin genre.