Lilian Ryd är aktuell med en ny bok om nybyggarliv i Kvikkjokksfjällen 1850-1950. "En vacker och vemodig bok", menar litteraturkritikern Jan-Olov Nyström.
Litteratur
Titel: ”Man for hem och hämtade sitt björnspjut”. Nybyggarliv i Kvikkjokksfjällen 1850-1950.
Författare: Lilian Ryd och Johan Holmbom
Förlag: Ord&visor förlag
En av dessa tusentals meddelare som besvarade frågelistor om, folkliv och seder, frågor som skickats ut från de statliga dialektarkiven och museerna.
Holmbom var en mångsidig begåvning, en nybyggarson i Njunjes, Kvikkjokksfjällen. Ryd har tagit sig an hans material med varsam hand, redigerat och satt i sammanhang. Holmbom fotograferade, antecknade, tecknade, målade, besvarade etnologernas frågor på ett självständigt, tänkande sätt. Han kunde skildra nybyggarlivet er till 1800-talets mitt och samarbetade nära med den kände etnologen Åke Campbell. De möttes första gången 1947 och de kommande fyra åren arbetade Holmbom med att dokumentera livet i Njunjes, ”från grundandet på 1830-talet och fram till hans egen tid. Johans far Erik Holmbom var den främste informanten”.
Folkliv av ett slag som inte existerar längre, strävsamt och avläsande och med förfinade kunskaper. En slags växelverkan med den omgivande naturen, som var nog så kärv, men även i nära samspel med den samiska kulturen, som stod nybyggarna helt nära. Språket till vardags var samiska, ”lappar och nybyggare hjälpte varandra” skriver Holmbom och stryker under de två orden ’hjälpte varandra’. Nybyggarna kunde köpa slaktrenar, renägaren band renen på ett bestämt ställe när hjorden kom förbi. Då kunde man hämta den och betala nästa gång samerna drog förbi med sina hjordar. Hos nybyggarna hade samerna getter inackorderade över vintern, så snart det blev snöfritt hämtades de.
Allsidigt och kunskapsrikt, detta med björnjakt, lite jordbruk, vardagsliv och tjäderspel, fågelfänge och konsten att röka röding i kojans skorsten. Holmboms egna illustrationer är pedagogiskt tydliga och estetiska, hans anteckningar är precist noggranna. Hans beläsenhet gjorde att han gärna namngav fjärilarna på latin, dem han fångade på uppdrag.
En del inslag fascinerar, en bild visar när man kör in hässjehöet med en hökärra, trähjul, tänk medeltid, ”hjulaxeln är av björk” meddelar texten och själva hjulet har sågats ur en grov granstam.
Vilken kontrast, i all stillsamhet och historiskt framställd, till dagens accelerande exploatering, den storskalighet som för evigt ödelägger med sina gruvor, den okänslighet som förstör fiskevatten, betesmarker och livsförutsättningar. Modernitetens förbannelse.