Hon
Viktor Andersson
Modernista
Ny bok
Viktor Anderssons debutroman Hon är en tragisk berättelse om glömskans relation. Om en ung man som kan erinra sig nästan allt om sin förra älskade, deras gemenskaper, hennes röst, deras ord, händelserna, bara inte hennes namn.
Det kan låta som ett tema för en stark novell, sannolikheten för den sortens amnesi är inte stor, men Andersson lyckas hålla trovärdigheten levande genom hela romanen, vars tragiska tema växer med ett ganska mäktigt anslag. Inte som den vanliga redogörelsen för de känslomässiga nässelutslag som ungdomen alltid måste genomlida, utan som en berättelse som faktiskt handlar om det bortglömdas tragedi och om den bortglömda.
Det är själva konsekvensen i romanen som övertygar, och den väldiga, detaljerade berättarstilen som fäster i landskap och städer, vid adresser, offentliga byggnader ja till och med I socknar och lantligt bortglömda trakter. Med en saklighet som i en gammaldags geografilektion och i en berättande ton som en fransk femtiotalsfilm.
Och så glömskan, den maligna omöjligheten att någonsin återfå hennes namn som växer parallellt med henne egen berättelse om den omöjliga väg hon själv valt, de vackra planerna på en musikalisk karriär som krossas metodiskt.
Jag kan sluta där, Viktor Andersson behärskar uthålligheten och konsekvensen, långt bortom det som borde räcka för komposition och sammansatt handling. Just genom att inte ta dessa hänsyn utan bara borra sig ned i glömskans förtärande existens lyckas han skapa en storslagen, modern tragedi om ungdomstid och kärlek.