Litteratur
Utan att passera gå
Lova Lakso
Rabén och Sjögren
Ovanpå i höghuset bor Halima. I hennes lägenhet är det varmt och doftar gott av nylagad mat. Men också här finns mardrömmen. En son i fängelse, och familjehemsplacerade Aaden från Somalia i väntan på Migrationsverkets besked.
För Issa, den äldre av systrarna och en flicka med en pojkes biologiska kropp, har mammans troliga bipolära sjukdom och omogna egoism format en känsla av att vara oälskad och fel. Hon driver bort, har lämnat skolan och träffar män via sociala medier. Just nu är det en medelålders Bill som betalar och, förstår man allt eftersom, våldtar, men utan synliga skador. Relationen blir en kombination av att skada sig själv och att vara sedd.
Aaden är också våldtagen, men av flyktingsmugglare. Han har skickats på flykt för att inte dödas som hämnd för ett mord hans bror begått. Sin familj har han inte hört av på tre år. Nu bor Aaden hos Halima. Som Issa kan han allt om att stänga dörrarna till sitt inre.
Lova Lakso, som möter unga i sitt jobb som socionom, tycks skrivit under kontrollerad vrede. Språket är vasst och stringent. Tempot, en thrillers men spänningen är mycket obehagligare då ungdomarnas liv känns verkliga. Huvudpersonerna Issa och Aaden stänger själva ute sanningen, författaren Lakso väjer däremot inte för den, och sparsamt men effektivt ger hon andra perspektiv när grymheten blir synlig. Skickligt väver så Lakso ihop Aadens och Issas liv till liksom ett enda.
Apropå thrillrar så väljer ungdomarna också otäcka filmer. De ser dem med distans men de våldsamma scenerna får dem ändå att relatera till de egna erfarenheterna av utsatthet. ”Utan att passera gå” kan upplevas på ett liknande sätt.
För en vuxen läsare kan nog romanen om en verklighet att ducka för, istället bli mer av ”in your face”. Om man inte redan är en socialarbetare som ser och gör förstås, eller en Halima som vet att en kopp kryddigt te ändå alltid lindrar.
Det är 18 års-gränsen och vänskapen med varandra som till slut blir en spång att ta sig vidare på. Aaden, som inte får stanna i Sverige, drar vidare till en släkting i USA. Issa flyttar hemifrån. Jag vet inte om det går att säga att det slutar bra, men det är åtminstone bättre än i början - och en stark roman.