Han föddes av polska föräldrar i det sovjetiska Ukraina och fick under uppväxten se både modern och fadern bortförda, den förra till ett läger i Sibirien, den senare till en gulag i Karelen. Efter att ha tagit sig till föräldrarnas hemland gick Borowski 1939 under jorden. 1943 greps han av Gestapo och skickades till Auschwitz, varifrån motiven till novellsamlingen Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar (originalet publicerades 1949) är hämtade.
Det är texter som ger en bild av lägerlivets brutaliserande verkan på den enskilde, i så måtto att linjen mellan förövare och offer görs otydlig. Förtryckaren vet man visserligen alltid var man har, men därunder finns en zon där fångarna bedriver ett kallt allas krig mot alla. Det kan finnas tillfälliga allianser och en känsla av solidaritet flammar upp ibland – det vanligaste är emellertid kniven i ryggen, tjuvnypet, myglet och fjäskandet uppåt.
Vad det säger om Borowskis människosyn är oklart. Var han en stor cyniker, eller skildrade han saker bara som de var? Det är i vart fall välgörande med en lägerskildring som inte bärs fram av ett känslosvallande patos, där scenerna inte rundas av i enlighet med författarens program. Borowskis prosa gör i stället rum för det tvetydiga, det skeende där läsaren blir osäker på intentionerna och tvingas in i arbetet med att staka ut gränserna på egen hand.