Om den bild Pomerantsev skildrar är sann är det en ruggig och obehaglig verklighet som råder i detta stora östliga grannland.
Pomerantsev är britt och beger sig till Moskva för att jobba med tv för tio år sedan. Han bor där nästan hela tiden i fem år.
Pomerantsev producerar en dokusåpa som handlar om möten och avsked mellan människor. Han har goda villkor resursmässigt att jobba under.
Hans arbete och liv i Ryssland, främst i Moskva, ger honom inblick i det ryska samhället och dess utveckling. Det är ingen vacker syn. Stora och ökande ekonomiska och sociala klyftor. Övergrepp. Våld. Lurendrejeri. Prostitution. Miljöförstöring. Korruption.
Ja, korruption är systemet i sig i landet, att döma av Pomerantsevs skildring. Och det är korruption på alla nivåer från högsta makten till mutor åt vanliga myndighetspersoner som exempelvis poliser.
I toppen av det ryska samhället styr ytterst Vladimir Putin. Men det är en viss konkurrens på nivån under honom mellan olika personer, grupperingar, institutioner.
För både medborgarna och utländska aktörer är det svårt att verka i Ryssland, eftersom landet inte är en rättsstat. Pomerantsev belyser det.
Den yttersta makten styr genom att tillskansa sig fördelar och resurser, vilket går ut över maktmässigt svagare grupper.
Ryssarna levde i över 70 år med dubbel bokföring där man officiellt bekände sig till sovjetkommunismen, men i realiteten agerade för att klara sig själv. Den solidariska retoriken gick inte i takt med den maximering av egenintresset som krävdes för att överleva.
Efter Berlinmurens och Sovjetunionens fall har den här dubbla bokföringen fortsatt. Begrepp som är viktiga i en demokrati är i Ryssland innehållslösa, vilket försvårar för en demokrati att alls fungera.
Personer och institutioner med erfarenhet av maktutövning från sovjettiden har erövrat och behållit makten med hjälp av en del medel. Ett är de resurser som finns i landet i form av främst naturtillgångar. Ett annat är att slå in på en självhävdande nationalistisk politisk väg.
En ledare, Putin när kommunistpartiets ledargarnityr inte finns längre, står för stabilitet och upprätthållande av nationell stolthet.
Men när resurserna nu sinar när priserna på olja och gas är lägre får landets ledning svårare att upprätthålla systemet och kanske sin makt.
TV och propaganda upprätthåller ännu skenet, framhåller Pomerantsev. Frågan är hur länge. Men det är en annan bok.