Den norske författaren Erlend Loe har sedan debuten 1993 skrivit en rad vuxenromaner och barnböcker. Han har gjort sig känd som en humoristisk författare med dragning åt det absurda. Hans romanfigurer gör ofta uppror, som Dopppler i romanen med samma namn, som inte står ut med mys och pys och familjeliv utan flyr till skogs och blir kompis med en älg.
Hans senaste bok, kortromanen Vareopptelling kommer nu på svenska och har fått titeln Inventering. Den 65-åriga poeten Nina Faber, aktuell med en ny diktsamling efter många års tystnad, får nog av författarbranschens geschäft och tar en gruvlig hämnd på en ljugande plufsig mellanchef i en bokhandel, hon hemsöker en ung totalt okunnig recensent som sågat hennes diktsamling, och slutligen revolterar hon mot allt och alla efter sin uppläsning som lockat sex åhörare till Litteraturhuset.
Nina har inte haft det lätt. Hon har alltid varit en otidsenlig poet, aldrig i takt med de litterära trenderna. På 70-talet skulle man skriva politiska dikter och inte naturlyrik, som Nina ägnade sig åt. Och inte gick det bättre i fortsättningen: ”Mot 80-talets formexperiment var Ninas känsliga lyrik dömd att förlora, och mot 90-talets trippellager av metabetydelser hade den inte en suck”.
Men det var bättre förr när Nina var ung och attraktiv och kunde förföra recensenter och förlagsredaktörer på den rödvinsdoftande litterära marknaden. Nu efter flera äktenskap, för mycket supande och ännu en havererad kärlekshistoria i Istanbul är det mest misär. Hon bor i en kolonistuga i Oslo, och det verkar som hennes bästa vän är igelkotten Jussi, som gillar hennes sojamjölk.
Det dramatiska slutet kanske kan tolkas så att vad som än händer, så överlever poeten eller i varje fall poesin som konstform, trots smart och trendig business, trots branschens opportunistiska aktörer.
Loe definierar poetens arbete: ”den personliga tolkningen av det som alla kan se och uppleva som är poesins väsen, det alla egentligen kan sätta ord på, men som ingen kan sätta samma ord på som Nina…” Något för ledare av skrivarkurser att beakta.
Denna mycket roande och lättlästa roman innehåller en halsbrytande intrig vars överraskningar jag inte vill avslöja. Loe vet mycket om den absurda bokbranschen. Han skruvar sin berättelse några snäpp förbi det realistiska, vilket väl delvis tar udden av kritiken.
Och man bör passa sig som recensent. En dag kanske en missförstådd poet ringer på och slår en vinflaska i skallen på mig.