Och det blev det inte heller även om det givetvis finns några likheter. Det långa proffslivet ute i Europa, så klart, och öppenheten med det privata.
Men mycket är olika.
Zlatan spelar fotboll än i dag och är en superstjärna medan Ingesson slutat och som aktiv var en grovjobbare men tydligast av allt – Zlatan lever.
Det gör inte Klas Ingesson.
Han gick bort i oktober 2014, 46 år gammal, och boken kom ut efter hans död.
Man läser därför boken med en märklig känsla.
Slutet är ju givet. Vi vet mycket väl vad som händer i sista kapitlet. Det är en jobbig insikt.
Men vägen dit är intressant läsning för den som följt Ingessons framfart från IFK Göteborg och ut i Europa.
En lång karriär och ett för kort liv summeras på 270 sidor.
Klas Ingesson berättar om bilden om honom som den outröttlige skogshuggaren, om uppväxten, om vännerna där hemma och om fotbollsvännerna i världen. Han berättar om sina klubbyten, tränarkonflikter, landslagsäventyr och bjuder på några fina anekdoter, sådana man aldrig kan få för många av som läsare. Som när Klas Ingesson och hans vapendragare genom karriären, Kennet Andersson, stöter ihop med en ung Andrea Pirlo i en bar och skrämmer livet ur honom. Pirlo, fortfarande aktiv i dag, kom sedan att bli en av världens mest eleganta passningsspelare och frisparksläggare.
Efter spelarkarriären blev Ingesson även tränare och ledde allsvenska IF Elfsborg trots att han redan då var cancersjuk. Jag förundras över varför han envisas med att fortsätta vara så engagerad i klubben och laget när han är dödssjuk. Ingessons kampvilja är stor. Vi får följa hans tankar och känslor när han får olika besked av läkarna, positiva och negativa. Även när han får det sista beskedet att inget mer går att göra. Att nu är det inte länge kvar.
När sista delen av boken kommer är det dags att ta avsked.
Då får boken faktiskt vila ett tag.
För sista kapitlet är tungt att ta sig igenom. Det är ett rent avsked med ord riktade till dem som Klas Ingesson ville rikta sina sista ord till. Det är omöjligt att inte beröras. Omöjligt.
”Det är bara lite cancer” är en fin bok om en riktigt fin fotbollsspelare från Sverige som ingick i det svenska VM-bronslaget från 94.
Det är så jag minns Klas Ingesson och hans historia är väl värd att läsa.