Odysseusfärd genom nykapitalismens Östeuropa

Litteratur2014-01-15 05:29
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Taksim

Andrzej Stasiuk

Översättning: Tomas Håkansson

Ersatz

Ny bok

Romanen Taksim av den polske författaren Andrzej Stasiuk är en Odysseusfärd genom nykapitalismens Östeuropa. En kontinent som ännu minns realsocialismens varuknapphet, den dragiga fattigdomen i planekonomin som nu ersatts av fortsatt fattigdom och en varuflod av lågprisskräp och människohandel.

Som gamla tiders lumphandlare ränner Wladek och Pawel omkring i Östeuropas alla utkanter. Längs bergens serpentiner, fram till småställen som ingen hört talas om, byarna som hyser ett liv som liknar död. Mer lika ett litet cirkussällskap än entreprenörer i sin skraltiga varubuss, eller är det just missuppfattningen? Att entreprenören skulle vara någonting annat än den där rackaren som köper fuskklänningar från en annan fifflare och lurar en stackare längre bort att köpa den till överpris?

Som behärskar marknadens alla knep och konster, fast på det mer ursprungliga sättet – alltså att få frun till en bergsbonde någonstans i Slovakien känna sig som prinsessan i den usla kopian av en modeklänning som blev omodern för flera år sedan. Eller att se till att Moskvas restauranger får apkött levererat, trots att någon apmarknad knappast existerar i öst. Wladek fixar allt, han kan alla vägarna, alla de specifika marknaderna i småhålor utan framtid, han kan de rena brottslingarna, alla språk och folk och valutor. Och han ser hur kineserna alltmer tränger ut hans eviga realisation med varor till nästan inget pris alls. Allt är nött, trött och slitet. Varje vår går man igenom varulagret och slänger det som inte ens zigenarna vill köpa.

Vilken oerhörd desillusion som framhärdar i allt leva sitt liv i Stasiuks text, vilken senkommen bekräftelse på Marx ord om alienering och den intighet som följer i den överväldigande varuproduktionens spår. Där ingenting betyder någonting, där varje söm är ett bedrägeri, där tillvarons tomhet är lika förintande som de övergivna fabrikslokalerna från den socialistiska epoken. Alla värden förbrukade, kollektivismens idé, frihetens tanke, köpenskapens lycka.

Och de två fortsätter sin odyssé, småningom allt farligare eftersom människohandel också blir en del i varucirkulationen. Mörka transporter, slutna utrymmen, tigande och rädda människor som dumpas än här, än där, men med bättre avkastning än de usla klädtrasorna. Och i centrum av denna avskyvärdhet en förälskelse, en slovakisk biljettflicka. Jakten efter hennes befrielse undan sin beskyddare och slavhandlare är romanens etiska kärna, lika färgstark som grym i sin upplösning. Men Wladek är nu en man som behärskar många konster. Pawel har mer blygsamma drömmar, en fylla då och då, ja och så kattungen hemma i rucklet han bebor.

Andrzej Stasiuk är en exploatör i utopiernas och samhällenas absoluta periferi, en upptäcksresande genom sammanhang utan hopp, med förslösad historia och obefintlig framtid. Kanske besannar han den längtan efter spänning som två svenska författare nyligen gav uttryck för, som epikens egentliga motiv. Taksim är en oavbrutet händelserik roman, oavbrutet spännande.