Ny bok
Titel: Jord
Författare: Caroline Graeske
Förlag: Ordfirman
Caroline Graeskes debuterar med diktsamlingen ”Jord”. Ett mångskiftat, prismatisk verk som belyser tre olika generationer, ett antal familjemedlemmar i dessa generationer och alltsamman går sedan genom ett filter där de gamla dödssynderna bildar siltrådarna och ger rubrik till de stora kapitlen: superbia, luxuria, acedia etcetera.
Uppbyggnaden är alltså strukturerat medveten men läsbarheten vilsamt tillgänglig. Dikterna bildar en kortradig ström där relationerna mellan mor-dotter-far beskrivs helt sakligt, ungefär som scenanvisningar: ”modern -flickan/ sökte men/ tappade språket/ blev stum/ bara/ suckar”.
Språket är lakoniskt, närmast nyenkelt, de inre skeenden och psykologin som föds och förändras av det relationella agerandet eller rörelserna mellan människorna och i deras olika tid – det är helt kort vad strömmen av dikter handlar om.
Graeskes metod kan kanske förgrovat liknas vid den berömda löken där skal efter skal friläggs och där även kärnan består av olika skikt. Eller om man vill fortsätta längs köksliknelserna – hon skivar osten tunt, tunt, och från alla riktningar tills den upphört.
Jag förstår att detta inte låter särskilt spännande, men det är heller inte dikternas avsikt. Det psykologiska spelet mellan personerna får dem att röra sig som en älvdans över en dimmig åker, en behagfull koreografi som saknar centrum, som är sitt eget upphov och motiv.
Generationer ersätter varandra i denna sin dans över tiden, man blir sin egen moder, en faders ord och känsla återvänder, en mor vänder sig bort och man känner igen sig i gester och uttryck. Det är en diktsamling som hela tiden arbetar med ett slags undertryck, den bränner aldrig till, dess retorik består av antydningar, aldrig utspel.
Kan man sakna några konturstreck eller en livligare gestik? Jodå, men en bok måste bedömas utifrån det förevarande, inte utifrån det frånvarande. Graeske fångar stämningar, relationella spänningar och den existensens andrum som håller oss alla fångna mellan gallren framtid och förfluten tid. Det duger gott.