Litteratur
Från järnverk i Luleå 1906 till SSAB 2009
Författare: Tord Blom
Förlag: Lumio
Jag tänker i de banorna under läsningen av Tord Bloms faktatäta skildring av järnverkshistorien i Luleå mellan 1906 och 2009. På många sätt en märklig bok som ligger helt nära de skriftliga källorna, det råarbetate arkivmaterialet. Och som blir mest levande i personskildringarna av något så grått som verkställande direktörer eller fackpampar ur de proletära järnverksleden.
1906 alltså, och motioner i riksdagen om varför ett järnverk vore lämpligt i Norrbotten där de lämpliga komponenterna malm, vattenkraft och arbetskraft redan var för handen. Socialdemokratiskt formulerade och självklart bekämpade av den efterblivna högerpolitiken, som stod i intim personkontakt med de mellansvenska bruksintressena.
Författaren låter texten svänga, ibland ganska vådligt, mellan världspolitikens megahändelser och de mycket lokala detaljförutsättningarna. Världskrig, stålexport, konjunkturer och slagfält interfolierar framväxtberättelsen som 1940, i augusti, konstituerade Norrbottens Järnverks AB. Förste verkställande direktören blev Bertil Åström, en hårt prövad man som fick utstå hur mycket förtal som helst eftersom han ansågs svika andra näringslivsintressen, framför allt Domnarvets.
Ja, i personskildringarna och i det något trängre perspektivet är Bloms bok som bäst, i detaljer som att silikos blev ett hot för dem som i början arbetade med den kiselhaltiga gjutsanden och att Åström då grep in och kanske räddade livet på några arbetare. Sådant får plats, och allt där emellan. Exempelvis den stora drömmen om Stålverk 80, riksdagspropositionen från 1974, på många sätt förenande både socialdemokratins zenit och stålindustrins förflutna.
Siluetten av masugnarna var länge Luleås symboliska och reella skyline. Vars industriella bakgrund får sin detaljskildring i Tord Bloms bok.