Mellan det banala och det outsägliga

Litteratur. Haruki Murakami.

Litteratur. Haruki Murakami.

Foto: Elena Seibert

Litteratur2015-05-16 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det märkliga med Haruki Murakamis stil är hur det osannolika slår upp som en ond blomma ur den mest alldagliga prosa. Det där plana, stilneutrala skrivsättet som avrapporterar verkligheten i en slags sv-v version, i den vrider sig plötsligt det fiktiva och skrämmande som en exotisk fantasi.

Det är som att själva tråkigheten i stilen är förutsättningen för sprången ut i det fantastiska och oväntade. Även om det är ganska återhållet i denna novellsamling. Här får registerprosan för det mesta verka ensam, med hela sin förmåga att kontrastera tillvarons passionerade tillstånd. Murakamis språk i erotisk gestaltning är nog bland de mest egenartade sammanställningar man kan läsa.

Noveller med tematik alltså, även de män som i novellerna har kvinnor tycks faktiskt sakna dem. Eller förlorar dem, kvinnans oåtkomlighet är temat. En man får ett telefonsamtal om natten som berättar att en sedan länge försvunnen flickvän begått självmord. Men varför? En änkling skaffar sig en kvinna som chaufför, hon är lika närvarande som svårbegriplig, alltså trivs han. Ytterligare en annan man har en hushållerska som efter lagad middag regelmässigt ligger med honom, hon tror att hon i ett tidigare liv varit ett nejonöga. Fullt troligt.

Innan Murakami blev en internationell bestseller ägde han en jazzbar i Tokyo, uppslaget återkommer i en av novellerna där det mystiska och hotfulla lägger sig som en kall dimma över skildringen. Murakamis speciella magi handlar om att framkalla känslan av att någonting särskilt har hänt, eller kommer att hända i allt det grått vanliga.

Detta hans Kafkalån kommer mer än tydligt in i novellen ”Samsa in love” där en man vaknar upp och finner att han förvandlats till Gregor Samsa. Densamme som i Kafkas novell ”Förvandlingen” vaknar upp en morgon och finner att han förvandlats till en insekt. Faktiskt en av samlingens bästa upplevelser, intensiv, känslotung och långt mindre distanserad. Det drömartade blir så mycket starkare, den litterära övertygelsen likaså.

En del av Murakami ligger farligt nära det banala, en annan del nära det outsägliga. Spänningen mellan de polerna håller läsningen vid liv.

Litteratur