Ny bok
Sofia Rutbäck Eriksson
Som i ett vykort
Louise Bäckelin Förlag.
Huvudperson är Ida Sundelin, som arbetar som framgångsrik senior copywriter på en kommunikationsbyrå i Stockholm. Jobbet har slukat all hennes energi och hon har inte besökt sin far Sten på tio år. Efter skilsmässan från Idas mor lever han ensam i sin villa i Gammelstad.
Men nu behöver pappan hjälp och Ida hoppas att någon vecka ska räcka för att reda ut situationen. Men hon finner barndomshemmet i förfall, den förut så ordningsamme fadern sitter mest och slötittar på Tv, när han inte sover. Vad har hänt? Fadern verkar glömsk och upprepar sig ofta. Har den 71-årige Sten blivit dement?
Den energiska Ida inser att hon måste stanna längre i Gammelstad. Hon börjar röja i oredan, fadern verkar upplivad av hennes sällskap, och hon gör upp en ”pappaplan” som går ut på att aktivera honom, se till att han äter ordentligt och få ordning både på huset och den otroligt tillstökade tomten.
Hon besöker också sin gamla arbetsplats på turistbyrån, numera ”Visitor Centre”, och träffar turistchefen Tarja, sin gamla vän och arbetskompis. Dessutom rycker hon in när det behövs och guidar turister runt i kyrkstaden.
Och så dyker det upp en viss Emil på sidan 68, han har kraftig skäggstubb, skrattrynkor och en liten smilgrop i ena kinden. Läsaren anar direkt att här är en romans på gång. Men det dröjer ända till sidan 358 innan de äntligen kysser varandra efter många missförstånd och konflikter.
Men läsaren kan vara trygg. Allt fixar sig till sist. Ida stannar kvar trots möjligheten att få ett toppjobb i Stockholm och hon blir turistchef i Gammelstad. Genom att återuppliva gamla traditioner och få folk att komma till Gammelstad och bo i kyrkstugorna under storhelger och skapa events med kultur och kvalitet i kontrast till de glättiga och smaklösa tomtejippon som finska Santajärvi erbjuder.
Den vindlande men förutsägbara intrigen dominerar berättelsen på bekostnad av personteckningen, som är ganska grund och schablonartad. Bäst lyckas Rutbäck Eriksson med porträttet av Idas far och skildringen av hans tilltagande demens, som hennes pappaplan inte kan hejda.
Författaren har skrivit en lättläst och flyhänt berättad underhållningsroman i Gammelstadsmiljö, glättad som ett vykort. Det är helt OK. För den som tycker illa därom finns ju Dostojevskij och Virginia Woolf.