Imperium
Christian Kracht
Översättning: Anna Bengtsson
Ersatz
Ny bok
Långt bort i Stilla havets övärld fanns en gång en alternativrörelse som får Gröna vågen att verka gråtrist. Den var inte stor, bestod oftast av en enda man, August Engelhardt. Då och då kom anhängare, men de stöttes bort i klassiska sektstrider och Engelhardt levde fortsatt ensam på sin kokosnötsodling på ön Kabakon i Bismarckarkipelagen, nu Papua Nya Guinea.
Kokosnöten var utopins själva tanke. Ja, och att hela mänskligheten skulle uppnå ett högre stadium genom att enbart förtära detta ädla livsmedel som växte längst upp mot solen och därför innehöll all solens energi.
Denne fanatiske stolle har faktiskt funnits, det är bara att googla. Men hans historia berättas bättre i romanen Imperium av den schweiziske författaren Christian Kracht. Underligt nog beskylld för att med sin särpräglat intelligenta och stilistiskt närmast fulländade bok ha visat förståelse för högerradikalt tankegods och ställt sig utanför den demokratiska diskursen.
Jag kan inte se annat än att denna beskyllning är hysteriskt strunt. Krachts vassa ironi skär upp den fåniga tyska kolonialismen, första världskrigets människoslakt, den europeiska inskränktheten och tanken om individens helighet i lika eleganta skivor som någonsin fanatismens sinnesrubbade logik och utopismens förmåga att skapa stort elände med förenklad människokärlek. Jodå, antisemitismen också.
Engelhardt fulländar inte människosläktet, han blir bara undernärd och får spetälska innan han går under. Men hans lysande idé om frukten närmast solen lockar andra heta hjärnor från Europa, 1900-talet är ju de politiska pamfletternas tid och Engelhardts ord entusiasmerar. Hans intellekt är av det rätlinjerade slaget, gemensam för alla fanatiker; om A så B! Solen driver livet, kokosnöten växer närmast, genom dess egenskaper blir vi mer lika solen än jorden, ren flödande energi. Ja, dessutom ska man gå naken, med samma logik. En mer påklädd och ungefär jämnårig vegetarian ägnade sig som bekant åt mer jordiska planer hemma i Tyskland.
Den enkla läran den är aldrig sann. Kanske är det stora sensmoralen av August Engelhardts liv. Att den åstadkommer motsatsen till sina löften vet vi, med 1900-talet som facit. August var lite tidigt ute bara, och klädsamt avlägsen.