Kontext
Klas Östergren i samtal med Kerstin Wixe
Ebeneser, tisdag 7 december klockan 19
Han har skrivit 28 romaner, gett ut sex samlingsutgåvor och skrivit 12 filmmanus. Dessutom har arbetat som översättare av bland annat engelsk dramatik. Den 27 februari 2014 blev han invald i Svenska Akademien, men deltog sedan 6 april 2018 inte längre i dess möten och utträdde formellt den 7 maj samma år.
Det är med andra ord en litterär gigant som tog plats på scenen i Ebeneser inför en fullsatt publik en tisdagskväll i december.
Och det blev ett samtal som flödade lite hit och dit, med betoning på hans tre senaste romaner som han skrivit efter att han lämnade Svenska Akademien.
– När jag blev tillfrågad hade jag ingen brinnande idé och trodde att jag gjort mitt som författare. Jag tänkte att jag skulle göra nytta för litteraturen på annat sätt som ledamot i Svenska Akademien och gick plikttroget till alla möten, säger han.
Istället blev hans korta sejour i litteraturens högborg en litterär knuff mot nya berättelser. Romanen "Renegater", som i grunden egentligen handlar om den bisarra historien om försäljningen av JAS-plan till Sydafrika förvandlades till en fiktiv berättelse om Svenska Akademin där ledamöterna getts namn efter grässorter.
– Jag höll ett tal som inte föll i god jord när jag lämnade som ledamot – egentligen en utskällning av Svenska Akademien – och satt på min gård den varma våren och sommaren 2018 och ställde mig frågan om jag skulle börja skriva igen. Och den verkligt galna historien i "Renegater" är till 99,9 procent helt sant. Min egen avsikt var att förstå saker och ting och ärligt har ingen akademiledamot sagt att jag har fel, säger han.
Den andra delen av samtalet uppehåller sig vid årets utgivningar av Klas Östergren. Romanen "Två pistoler" som på historisk grund berättar om en av de mest omvälvande epokerna i Sveriges historia, Gustav III:s regeringstid och det långa och oroliga efteråt som präglade landet från kungens död och fram till dess Sverige fick en ny dynasti med huset Bernadotte. Men också hans senaste novellsamling "Julrevy" som innehåller tidigare publicerade noveller men också en helt ny kortroman "Julrevy i Jonsered" som i sann Östergrens anda är en samhällskritisk reflektion över vår samtid.
– Jag har all respekt för alla amatörsällskap och har varit orolig för att min berättelse skulle tolkas som föraktfull. Själv tycker jag att jag hittat på en revy jag själv skulle vilja se. Den är vacker, inte minst kan jag känna igen det utanförskap jag beskriver i novellen när kulturchefen håller ett långt tal som får "jaget" i berättelsen att uppleva att han fått en stroke. Han förstår inte ett ord vad kulturchefen säger, säger Klas Östergren.
Han beskriver sitt modus som en förundran över missförhållanden i vårt samhällsbygge, men lika mycket en fascination över människors försökt till att leva ett anständigt liv.
– Visst finns vemodet i mitt författarskap, en sorts livsresa. Men det är inte uttänkt, utan snarare något som infinner sig under arbetets gång. Jag brukar tvångsmata mina barn med Chaplin – en av de stora konstnärerna, enligt min mening. Han förlorade aldrig sin mänsklighet med sina värderingar i behåll. Det är beundransvärt, säger Klas Östergren.