Litteratur
Skogen vi ärvde. En kriminalhistoria
Författare: Maciej Zaremba
Förlag: Norstedts
Där hudflänger han skogsbolag och skogspolitik, vilket numera även EU gör, men eftersom små svenska politiska partier befolkas av skogsägarintressen och stora av kapitalintressen går det dåligt för skogen. Även svenska kommuner ägnar sig åt ödeläggelsen, gärna i närområdet där människor har sin tillflykt, sina bär och svampar, sina promenadstigar. Så gör kommunen i min hemstad Hudiksvall som oavbrutet säger sig vara en glad stad. Sedan kalhugger den intilliggande skogsdungar.
Skogen är råvara för att skapa kapital, det som kallas avverkning är ett slags krig som efterlämnar ett förött landskap, en krigszon som liknar första världskrigets slagfält, ingenting vill leva där utom contortan, skittallen som blåser omkull i nästa vinterstorm. Allt sker lagenligt, myndighetsskyddat och med största profit i sikte. Myndighetspersonerna är ofta skogsägare själva och lika oåtkomliga som en rysk oligark. Holmen skog har här i södra Norrland nyss gjort sig kända för att fortsätta avskjutningen av älg, i trots mot jägare och myndigheter, bara för att man äger skogen och har lust att utrota älgen som man ser som ett skadedjur. Det är rent kriminellt.
Lika gott att det blir sagt: kapitalismen är ett skadesystem som förstör jorden, ofta helt bokstavligt, som en planerad rovdrift som lämnar människan utan framtid. Men närmsta kvartalsrapport desto fetare. Det är vad Zaremba skriver om. Därför tål hans bok att läsas om och om igen medan motståndet formeras.