Högt uppe i det blå

Den franske författaren Puértolas har troligen lyckats skriva ännu en bestseller.

Heltidsförfattare. Romain Puértolas senaste roman är en livsbejakande berättelse högt uppe i det blå.

Heltidsförfattare. Romain Puértolas senaste roman är en livsbejakande berättelse högt uppe i det blå.

Foto: Éric Clément

Litteratur2015-07-20 15:41
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hans nya roman Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet är en livsbejakande fantastisk berättelse högt uppe i det blå, som överraskar läsaren med ett jordnära slut.

För ett par år sedan debuterade Puértolas med en vildsint skröna med en lika fantasieggande titel: Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp. Romanen är inte bara underhållande utan tar också upp den illegala flyktingtrafiken från Afrika till Europa, något som Puértolas vet mycket om eftersom han tjänstgjort som gränspolis.

Nu mer kan han författa på heltid eftersom debutromanen sålde i 100 000 exemplar i Frankrike och kom ut i ett 30-tal länder.

Den nya boken är försedd med en ramberättelse. Léo Manick, som är flygledare på Orly-flygplatsen, besöker sin buttre frisör och berättar en svindlande historia. Manicks vän, den vackra Providence, skulle flyga till Marocko för att hämta hem sin lilla svårt sjuka adoptivdotter Zahera från ett sjukhus i Marrakech. Flickan behöver så fort som möjligt komma till Paris för att få bättre vård.

Men en vulkan på Island har fått ett utbrott och askmolnet förhindrar all flygtrafik. Frisören följer lika klentroget som läsaren Manicks rövarhistoria om hur Providence lär sig flyga som en fågel av tibetanska munkar, och med flaxande armar iklädd endast bikini svävar söderut över Pyrenéerna och Spanien för att sedan råka ut för ett oväder och störta i Marocko, dock med livet i behåll.

Hennes flygfärd är en världssensation och hon får oväntade besök i luftrummet av världens mäktiga män, Obama, Hollande och Putin, som alla vill göra PR för sina länder och dela ut medaljer till Providence.

Vad som sedan händer överlåter jag åt läsarna att upptäcka men kan åtminstone avslöja att slutet på den hisnande historien är överraskande och betydligt mer jordnära än vad början är.

Till sist har man inte bara fått ta del av en osannolik skröna utan också av en sedelärande berättelse om att osjälvisk kärlek också finns i vår hatiska och konfliktdrabbade värld.

Den knarrige frisören visar sig till sist fungera som en terapeut. Han försöker få Léo Manick att både trösta sig med fantasier och inse livets realiteter. ”Det viktigaste är vad du tror på”, säger frisören. ”Vare sig det är sant eller inte. Tron är ibland starkare än verkligheten. Och livet måste man ta som det är. Det onda med det goda”.

Litteratur