Litteratur
Ett hav emellan. De finska krigens barn berättar
Redaktör: Ingrid Sjökvist
Förlag: Ordfront
Så många av dem blev kvar att de också blev till ett begrepp. Sjuttiotusen barn, alla skickade från det krigshärjade Finland under andra världskrigets slut till en ny tillvaro i grannlandet Sverige.
Boken ”Ett hav emellan” presenterar en rad gripande berättelser av de många livsöden som formades av de dramatiska krigshändelserna. Det är en av många publikationer som uppmärksammar frågan som har kallats den största barnomflyttningen i världshistorien. Även om de flesta barn återvände efter krigsslutet 1945 så stannade så många som 15.000 kvar i Sverige. Idealiteten och offerviljan var stor, undantagen finns, tragedier och utnyttjanden.
De finska krigsbarnen fick ofta en dubbel identitet genom dubbla familjer, genom återflyttningar som kunde följas av ytterligare en flytt i mer vuxen ålder. In i det svenska. De som kom till Sverige som små barn, glömde sin finska och var främlingar när de senare återvände till Finland. Men sammantaget gör man återigen reflexionen att aktionen nog i huvudsak var god. Krig och barn är den värsta av sammansättningar, i viss mån mildrades förmodligen skadan av att så många barn, främst ur arbetarklassen, kunde ges en fristad för en tid i ett fredligt grannland.
Susanna Alakoski har stått för idén, den varsamma redigeringen har Ingrid Sjökvist gjort. Berättelser från hela Sverige, gamla människor som gör väldigt kloka sammanfattningar av ett tid som nu måste återberättas för nya generationer. Ett bidrag från Luleå, alla bidrag lika läsvärda.
Uppbrott och rotlöshet var en rubrik jag minns från en tidigare bok om krigsbarnen. Det täckte ganska väl den känsla som många av barnen bar och fortsatte att bära med sig genom livet. Länge nog slapp vi därefter krigen i vår del av världen. Som bekant skapas idag nya krigsbarn i den ständigt emanerande ondskan från det ryska eländet.