Litteratur
Titel: I stället för rakblad
Författare: Birger Vikström
Efterord: Peo Rask
Förlag: Black Island Books
Birger Vikström, som Norrbotten och Västerbotten kan dela nationsetikett på, ser det moderna samhället med stadig blick och ett bortvänt skratt. Han sitter aldrig artigt still utan åstadkommer i stället den där förskjutningen som gör verkligheten djupt komisk. Och i detta anar man tragedin. Jag minns hans version av modernt krismedvetande i en berättelse där han beskriver hur storebror lurar av honom pengar (hela 67 öre) med argument hämtade från finansvärldens aktiehandel, där ett lurendrejeri helt enkelt kallas börsfall och är oundvikligt.
Vikström dog redan 1958, lungsot och droger var en ödesdiger kombination, men hans begåvning ligger liksom i framtiden, det märks i ett språk som nästan inte åldrats alls, som dessutom är fullständigt illusionsfritt, hans allvar i ironin har drag av Buster Keaton, ifall någon minns honom.
Tonen är ibland något bitter, klarsynen nästan total, samhällskritiken riktar sig mot ytlighet, dubbelmoral och liknöjdhet. Den är mycket moralisk, men också mycket antimaterialistisk, femtiotalets gryende välstånd får inga applåder, Vikström pekar hellre på dess banalitet med sarkasmer som ofta gestaltar hans egen besvikelse, själva skiftet är honom föraktligt:
”Medan hela landet växer till i styrka och visdom
och korrespondensinstituten sprider sina lärobrev
från Ystad till Haparanda”.
Sammansatt, men en oerhörd begåvning, helt hemmastadd i vårt 2000-tal.