Kontext
Författarsamtal med Andrev Walden
Samtalsledare: Kerstin Wixe
Ebeneser, tisdag 16 april, klockan 17
Det är en barndom präglad av våld, fattigdom och rädsla som Andrev Walden tecknar i sin debutroman "Jävla karlar", en levd berättelse som nu också kommer att bli till film, alternativt en tv-serie.
– Men det manuset överlämnar jag med varm hand till manusförfattaren, säger han.
Och redan tidigt lyfter han Luleåförfattaren Mikael Yvesand som i sin tur debuterade med romanen "Häng city" som utspelas en sommar i Luleå, även det en roman som berättas ur en ung människas perspektiv. För det är barnet som berättar historien i "Jävla karlar".
– Jag har varit tydlig med att detta är en sann historia. Annars skulle nog många tro att det var påhittat, inte minst den första pappan jag kallar "växtmagikern". En osannolik karaktär egentligen som fått sjukpension efter att han deltagit i LSD-experiment. Men han är sann och skulle vara mycket svår att hitta på, säger Andrev Walden.
Och det var när han blivit extra hårt slagen av "växtmagikern" en jul 1983 som Andrev Walden får höra att hans biologiska pappa är någon helt annan. En pappa som bor i ett annat land och har hår ned till axlarna, som en indian, enligt hans mamma. Då börjar också fantasin om sin riktiga pappa att växa hos den sju år gamla Andrev.
– Jag trodde länge att han verkligen var indian, även om han egentligen var en hippie. Idag vet jag att han är född i Tyskland och har jobbat som taxichaufför i Bryssel.
Men som sagts, de pappor som flyttade in bar alla på ett våldskapital som präglat Andrev Walden. Rädslan för att själv bli man var stor, inte minst i puberteten.
– Min erfarenhet sa mig att alla män var galna. Jag var livrädd och djupt ängslig för vad som väntade när jag skulle bli vuxen. Idag ser jag att majoriteten av män är helt okej, men i början av min yrkesbanan som journalist sökte jag mig aktivt till bilagor där vi skrev om livsstilsrelationer. Där jobbade mest kvinnor eller män som stod nära sin kvinnliga sida. Det var en trygghet, säger han.
"Jävla karlar" skulle kunnat bli något som kallas traumalitteratur, men för Andrev Walden var intentionen att skriva en roman.
– Jag eftersträvar inte medlidande, utan ville skriva en lustfylld berättelse utifrån barnets perspektiv. Det var viktigt, säger han