Litteratur
Ann Jäderlund
Dikter 1985–2019
Albert Bonniers Förlag
Det är en nästan otympligt tjock bok på över 1 100 sidor, men givetvis en riktig guldgruva för alla Jäderlundälskare, och en praktisk utgåva för litteraturvetare.
Jäderlund debuterade 1985 med samlingen ”Vimpelstaden”, korta komprimerade dikter, som förbryllade många läsare. Boken inleds med ett Wittgenstein-citat som ifrågasätter hållbarheten mellan tecknet och det betecknade. Det finns ett glapp mellan språk och värld, som Jäderlund intresserar sig för och undersöker i sina diktböcker. Även betydelsen av orden ”jag” och ”du” svävar i hennes dikter.
Jäderlunds första dikt i debutboken lyder:
Jag ser mina händer komma
De har lossnat
ur stycket
Jag är ingen där, jag är ingen
där i staden
Som jag singlar
genom nattens hål
Jäderlunds andra diktbok, ”Som en gång varit äng”, publicerades tre år senare och orsakade en debatt om den nya diktens obegriplighet, som kom att gälla även Katarina Frostenson och Birgitta Lillpers. Men med tiden blir den obegripliga nya poesin mera begriplig och accepterad. Detta har hänt många gånger i litteraturhistorien. Numera hör de tre kvinnliga poeterna till våra mest uppskattade. Alla tre har till exempel erhållit Luleå kommuns Lindegren-pris.
2016 kom samlingen ”djupa kärlek ingen”, jäderlundskt enkelt designad, med författarnamnet i minimalistisk stilstorlek i kontrast till bokens rika innehåll. En diktsvit är tillägnad den tidiga expressionisten Vera Nilsson bilder. Bildkonst spelar stor roll som inspirationskälla för Jäderlund, hon har sagt att hon använder dikter ”för att komma i gång, väldigt mycket”.
Det finns också en sorts expressionism i Jäderlunds diktkonst. Verkligheten kan omformas liksom språket för att skapa uttrycksfullhet i en sorts tvekamp mellan semantik och språkmusik.
Men också litteratur kan inspirera till dikt som Stina Aronsons romaner och dikter ”i djupa kärlek ingen”, och som brevväxlingen mellan författaren Paul Celan och Ingeborg Backmann i Jäderlunds senaste bok.
Den senaste diktsamlingen med den dubbelbottnade titeln ”Ensamtal” kom 2019 och fick många lovord av kritikerna. Det är en sorts minimalistisk lyrik, som i sin ordknapphet påminner om dikterna i debutboken, en enda strof på några få rader med ensamtal, men också med en uppmaning till samtal. Sista dikten lyder:
Tala något
jag ber
dig tala
du med