Granta fortsätter bjuda på kvalitet

Foto:

Litteratur2014-05-10 05:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Granta fortsätter att uppträda som raketen på den svenska tidskriftshimlen. Trotsande det massmediala mörkret, banaliseringen, särintressenas körsång och all usel litteratur i tidsfloden. Genom att helt enkelt publicera ohyggligt bra texter i något som liknar en fritt redigerad antologi, tematiskt ordnad men illojal trender och enbart gallrad utifrån det fantastiska kvalitetsbegreppet. Noveller, essäer, reportage.

Jakt är temat för tredje numret och redan den första novellen visar sig vara mästerstycket, Lina Josefina Lindqvists Elefantkungen, ett helt okänt namn, en formfulländad liten berättelse som fångar storviltsjaktens koloniala bestialitet, en ung gosses känslighet mellan vuxenblivande och dödande och slutligen en moralisk upplösning där dödarna byter plats och friheten blir möjlig som en glipa i vanvettets västerländska kultur. Hon Lindqvist kan skriva moraliskt så att det framstår vettigt att sörja en elefant man aldrig känt eller träffat.

Jakt alltså, men i så fri mening att den även rymmer bytets perspektiv, och bytet så brett tolkat att Kristian Lundberg, eftersökt av en Expressenreporter på jakt efter ”fel” i Yarden, verkar trolig. Åtminstone när han själv berättar det. Eller, betydligt allvarligare, när jakten handlat om romer, det är Lawen Mohtadi som berättar den mörka historien om systematisk diskriminering och ibland förföljelse. Herta Müller skriver om hur hon blir lika mycket ett byte för Securitate i Rumänien som för den tyska underrättelsetjänsten, blint övertygad att vad de såg i Müllers gestalt var en spion, inte en författare som just lyckats komma undan åratal av förföljelse. Hon skriver med denna säregna blandning av ursinne och svart humor och med den energiska exakthet som utmärker all stor litteratur.

Ja, vart slutar berömmet, det finns ingen som direkt förtjänar klander även om jag inte nämner alla namn. Kanske är Maria Venegas avslutande novell den final man alltid önskar sig, en varm och grym scen under stjärnorna i den mexikanska öknen, en vacker, egendomligt ömsint och inte så lite romantiserande det liv av våld, blodshämnd och brottslighet som kan vara ett alternativ för en mexikansk emigrant i New York som då och då återvänder hem.

Tidskrift