Litteratur
Titel: Batterifabriken. Skellefteå och resan mot framtidslandet
Författare: Anders Steinvall
Förlag: Norma
Titel: Gruvans makt
Författare: Tommy Jensen och Johan Sandström
Förlag: Black Island Books
Marknadsekonomins förmåga till huvudstupa överraskningar ställer som vanligt samhällsutvecklingen i en slags skamvrå, en placering som både drivits fram och blivit inkapslat i klimatutvecklingens ofrånkomlighet. En jättelik batterifabrik i Skellefteå, koldioxidfri stålframställning i Norrbotten, nya gruvor och gamla med ny teknik. Om de politiska ideologierna har svårt att ta till sig framtidskraven tycks kapitalismen redan planera sina vinster där.
Två böcker belyser fenomenet. ”Batterifabriken” av Anders Steinvall har en titel som talar för sig själv och det gör kanske även ”Gruvans makt” av Tommy Jensen och John Sandström. Empiriskt ganska traggliga, mer berättande än klarläggande, men så är sikten också kort, därav reportagestilen. ”Batterifabriken” försöker lysa av sin egen framstegsoptimism och berättar framgångssagan om Peter Carlsson, Teslaundret som hittar Skellefteå som den gudasända platsen för europeisk batteritillverkning. För framtidens elbilar, för framtidens koldioxidfrihet. Och det nya Norrland ställs inför rekryterande problem, bostadsbrist, infrastruktursatsningar, ja hela samhällsstrategin skrivs upp av förtjusta och halvt förskräckta kommunpolitiker. Vilka av bara farten dessutom pryder sig med ett kulturhus av stor ryktbarhet, i så solitt trä att inga värdegrunder i världen kunde formulerat visionen bättre.
Mer komplex är då berättelsen om gruvan, ja själva Gruvan i Kiruna med sina avgrundsproblem, sina seismiska rysningar, sin stadsflytt och sin vision att på något sätt förvandla den storskaliga ödeläggelsen till någonting klimatsmart och modernt. Här är framstegsoptimismen redan historia från Lundbohms tid, nu bryter man fram strategin i ett kritiskt minfält bestående av samernas urfolksrättigheter, klimatkravens gudsmakt, Kinas tillväxttakt och marknadens profitkrav. Det går så där men kräver sitt fotarbete, när de två forskarna Jensen och Sundström kommer för nära problematiken stängs de helt enkelt ute från LKAB. Stora rubriker för fem år sedan, men skamhuvudet bits av när tillväxten står skuggande tätt intill.
Historiens oförutsägbarhet, dess förmåga att göra oss alla förståsigpåare löjliga, det görs mycket tydligt här. För inte så länge sedan förutsågs Kirunagruvans död av värsta experterna och vem hade trott att Skellefteå vore ett Klondyke? Och politiken har inte mer att säga än att bästa sättet att möta framtiden förblir att vackert sköta om nutiden.