Och om du, i likhet med mig, är WWI-nörd, så kommer du att märka att det visserligen gått 50 år sedan Jolo, journalisten Jan-Olof Olsson, kom ut med sina böcker, men att det ändå finns vissa likheter när det gäller upplägget och metodiken.
(Innan vi fortsätter, en liten förklaring till detta WWI som kommer att synas mycket bland världskrigstböckerna: Det ska utläsas World War one, eller världs-krig 1, och används frekvent bland nördarna.)
Åter till Smedberg och Jolo…
Vad jag menar är att Smedberg har ungefär samma sätt att berätta historien om kriget på som Jolo. Smedberg är militärhistoriker och minst sagt kunnig på sitt område. Den som läser boken känner sig upplyst, får reda på en hel rad med fakta som hittills inte skrivits på svenska. Emellanåt möter vi aktörerna själva, skildringarna från dem som var med.
Rent historiskt sett är det naturligtvis vanskligt att ta de berättelserna för sanningar. Källförteckningen är gedigen, men där framgår klart att en del är berättelser som inte ögonblickligen skrivits ner alldeles efter att de hände. De kommer från böcker som skrivits år efteråt och till och med böcker som skrivits av andra än de som citerats.
Å andra sidan finns även dagböcker återgivna som källor, exempelvis kapten Carl Belfrages dagbok och den mera kände Ernst Jungers.
Smedberg, och vi läsare, har tjänat på att det gått 50 år, 50 år av forskning sedan Jolos böcker. Vi WWI-nördar har hittills ofta haft Jolos böcker som husbiblar, de och böckerna av den amerikanska forskaren Barbara Tuchman från samma tid. Men nu tror, i alla fall jag, att det är Marco Smedbergs bok jag kommer att återkomma till. Vad gäller exempelvis myterierna bland de franska krigströtta soldaterna har en rad fakta kommit fram långt efter det att Jolo och Tuchman skrivit sina böcker.
Boken går att läsa som skönlitteratur eller en deckare som du redan vet slutet på. Men den går också att använda som uppslagsverk. I bokens bilagor i slutet redovisas en rad militära termer, hur många män det fanns i en brittisk infanteribrigad jämfört med ett tyskt infanteriregemente (fyra respektive tre), hur det gick till att skjuta med de olika armeernas fältartilleri, hur fältsjukvården var organiserad, vilka filmer och böcker som gjorts och skrivits, främmande ord och förkortningar och dess förklaringar, en kronologisk lista över händelserna. Litteratur för nördar – och för allmänt historieintresserade.